Tecknarens hemlighet

Tecknaren Lars Hillersberg avled i oktober förra året. Han var en politisk anarkist i sin teckningskonst och han slog mot allt och alla. Det blev oftast sprängladdade karikatyrer om en vansinnig värld. Lars Hillersberg var en gudabenådad tecknare enligt många.
En solig majdag i fjol satt jag och pratade med Lars Hillersberg om hans teckningskonst. Varifrån får Du allt? Har Du någon egen förebild inom teckningskonsten? Då berättade Lars Hillersberg följande historia:

*
Den som gick omkring i San Remo på 1870-talet kunde se en engelsman som var ovanligare än alla andra engelsmän i staden på den tiden. Han var tjock och mörk och gick omkring i en rock som påminde om en nattskjorta. Han bodde i en hyrd villa och hade en betjänt och en gammal katt. Mannen var själv medveten om sitt ovanliga utseende och han tyckte om att visa sig ovanlig och originell. Hans namn var Edward Lear och han var landskapsmålare och född i England år 1812.
I slutet av 1800-talet och långt in på 1900-talet var han känd och omtyckt av alla som läste hans böcker. Hans berömmelse kom dock inte alls av landskapsmåleriet eller hans reseberättelser från platser runt Medelhavet. Berömmelsen kom av hans skicklighet att skriva limerickar och illustrera dem med burleska teckningar och att han publicerade dem i "A Book of Nonsense" år 1846.
"A Book of Nonsense" är en engelsk klassiker som kan jämföras med Lewis Carrols "Alice in Wonderland" (1865).
Både Edward Lear och senare Lewis Carrol skapade egenartade fantasivärldar såsom personliga flyktområden utanför vardagen. Kanske just för få behålla barnets sinnelag och undvika vuxenlivet. Det sades att Lear och Carrol tillhörde den människotyp som i engelsk kultur kallades "en Peter Pan". Med det menas barn som vill vara för sig själva och helst inte bli vuxna som alla andra. Lewis Carrol gömde sig i Oxford med sitt fellowship och Edward Lear blev landskapsmålare.
Det sades om Edward Lear att han egentligen var olycklig i sitt liv. Han var ensam och han försökte sälja sina mediokra landskap så gott det gick och han led av både astma och epilepsi. Han lär ha klarat allt med att utåt vara vänlig mot alla och alltid bjuda på humor. Humorn var det som hjälpte honom bäst när sjukdomarna kändes som mest hopplösaw. Han överdrev också gärna sina motgångar så att hans närmaste vänner kunde skratta åt honom istället för att känna medömkan.
Edward Lear försökte förklara livet och människorna på ett komiskt sätt. Men hans komik var förryckt och närmast galen. Det fanns dunkla sidor allt detta med inslag av grymhet och hotfull skrämsel. Det sades att barnen i England på 1800-talet älskade berättelser av Edward Lear där figurer stoppades in bakugnen eller att någon klippte av sina fingrar. Vuxna som läser Lear kan lätt inse att bakom det galna och fantasifulla finns spår av djupt allvar.
I Lears böcker saknas logik. Händelser kommer till synes ur tomma intet. Slumpen och olyckor regerar över människorna. Den som belönas för godhet kan bli uppstoppad som en djurtrofé på väggen.
I det brittiska imperiet på 1800-talet regerade Victoria på den kungliga tronen och Mr Gladstone i parlamentet. Det kan inte sägas att Edward Lear var en revoltör mot den politiska och kulturella ordningen. Men den som tittar på Lears teckningskonst kan lätt få lust att skrika ut något riktigt galet - för att se vad som kan hända&

*
Det här var Lars Hillersbergs berättelse om den som han menade var Tecknarnas tecknare av alla tecknare - när jag frågade honom.
Efter det tar Lars Hillersberg fram en väl använd och tummad liten bok ur sin jackficka. Det är Edward Lears "A Book of Nonsense". Hillersberg måste ha burit den med sig ofta och länge. Hans exemplar var tryckt i England på 1920-talet.
Idag är Edward Lears teckningar okända och bortglömda.