Television med mycket garv och lite allvar
Valbevakningen ska kryddas rejält med humor, sa tv-cheferna i år. Den kryddan blev succé för public service-tv. Två miljoner följde valvakan i SVT.
Foto:
Trots tittarsuccén sågade nästan alla tv-kritiker SVT:s valvaka - och det jäms med golvet. SVT:s mest förnedrande stund, sa flera kritiker och Mona Sahlin om Bert Karlsson och Luuk. SVT har helt tappat greppet, skrev kritikern Croneman i DN.
Majoriteten tv-tittare anser säkert att riksdagsval är högsta allvar. Så - varför då allt garvande omkring? Vilka intressen finns bakom det? Ja, höga tittarsiffror är ett vanligt svar. Det är säkert sant - till viss del. Men det är också en bortförklaring. Tv-tittare i allmänhet kan inte välja om det ska bli show eller allvar omkring en svensk valrörelse i tv.
Nej, det är andra intressen i kulisserna när SVT, som de säger, vill "modernisera" programmen. Starka ekonomiska intressen vill jag påstå. Hur blev det så?
Ekonomiska krafter
"Politik kan göras till underhållning - den som inte tror det ska inte vara med här!" Det sa programledaren Peter Jihde till den samlade program- och teknikerpersonalen i SVT:s studio inför valprogrammen år 2002.
Jihde var då SVT:s senaste komet och ohämmad domptör i tv-rutan. Det han sa som arbetsmoral var inte för öron utanför tv-husets murar på den tiden. Gamla idealister skakade på huvudet.
Nu har det rullat på och kravet på underhållning som ett allmänt önskemål i SVT:s program har vuxit sakta och säkert. Vilka är då de starka ekonomiska krafterna i kulisserna?
Omkring tv-kanaler och tv-studios i Sverige finns en rad oberoende producenter och bolag. Det är, exempelvis, Strix, Meterfilm, Mastiff, Jarowskij, Sonet, Baluba och många fler. De omsätter alla tillsammans totalt cirka tre miljarder kronor per år. Deras del i svensk tv-produktion, långfilmer och reklamfilm borträknat, kan vara uppemot en miljard kronor per år.
Om vi nu ser till enbart public service-tv (SVT) och räknar bort SVT:s nyheter och all sport och räknar enbart allmän-tv så tar de oberoende producenternas olika bolag, grovt uppskattat, cirka 200 miljoner kronor av bara den kakan, eller cirka 40 procent av SVT:s kostnader för allmän-tv.
De oberoende kommersiella producenterna är den maktfaktor som styr en stor del av utvecklingen av breda tv-program. De bearbetar tv-kanalerna med idéer - och det gäller nästan enbart idéer med brett underhållningsvärde.
Företag i kris
SVT-chefen Eva Hamilton klagar nu i DN Debatt i onsdags över att svenska folket mellan 25-55 år inte bryr sig om vad SVT bjuder på och att det är en fara för vår demokrati.
Samtidigt vet hon att varje månad har 95 procent av alla i vårt land nyttjat någon av SVT:s tjänster - och att varje dygn har varannan svensk tittat på någon av SVT:s kanaler. Så - varför klagan?
Björn Elmbrandt, en kritiker, skriver nu i SVT:s personaltidning att "SVT är ett företag i kris, moraliskt och kreativt".
Vad ska vi tro på? Undersökningar efter riksdagsvalet i år visar att tittarna anser att SVT bjuder på de program som ger mest förtroende och äger högst värde.
Kan SVT egentligen be om mera lojalitet från tv-tittarna?
Så jobbar vi med nyheter