"Hatet" har Anders Nyqvist kallat sin berättelse om en stulen barndom med en far som håller familjen i ett hemligt terrorgrepp bakom en prydlig husfasad, en far som misshandlar, hotar och våldtar barnens mamma.
Anders Nyqvist är en av vårens starka debutanter, som utlämnande och med stor sorg berättar om sin barndom med en alkoholiserad far. Dit räknar jag Åsa Lindeborgs "Mig äger ingen" och Doris Dahlins "Skammens hus".
*
Anders lär sig vakna av ljuden från föräldrarnas sovrum, lär sig hitta de gömda vodkaflaskorna för att bedöma stadiet av fylla och när fadern ska slockna. Han smyger bakvägen hem från skolan för att se om persiennerna i sovrummet är fällda. Luktar det rök, alkoholångor och halstabletter redan i farstun är det bara en bekräftelse.
Han sover alltid med en packad väska under sängen och har flyktvägen klar. När pojkarna vaknar mitt i natten av nya bråk ser de sin egen ångest i den andres ögon, men de är ju bara barn.
När Anders är tio åker de, pappa och pojkarna, på fiskesemester i stugan. Anders vaknar första natten. Fadern är rejält berusad och bredvid sig har han en pistol. Han vill ta livet av sig. Anders får sitta där i natten och försöka prata honom ur det.
Han hade varit en rolig pappa, full av upptåg och hyss. Anders har varma och kärleksfulla minnen av en skidfärd på pappas rygg när han var väldigt liten och han minns utflykter och korvgrillning och mackor och varm choklad. Han minns också nätterna av skräck när de flydde från huset.
Ingen såg någonting. Ingen visste någonting. Under alla år lyckas fadern hålla masken och klara arbetet som yrkeslärare. Utåt sett är han lite bullrig, trevlig och underhållande. Hemma knaprar han piller och super i regelbundna perioder, ligger utslagen i sängen och visslar eller vrålar på uppassning. De lär sig att titta på teve utan ljud, att hålla sig undan.
*
Till sist orkar lillebror Håkan inte längre utan berättar för skolkuratorn. Då går han på gymnasiet. Fadern, som jobbar på samma skola, tas in på behandlingshem och där, under en vecka tillsammans med modern, får Anders träffa andra medberoende och berätta om sitt helvete. Öga mot öga med fadern öser han ut sin vrede och sitt hat. Hopsjunken och grå tar fadern emot, men hans ögon talar det gamla vredesspråket.
Fadern dör ensam och hittas först efter två veckor. Men det är inte lättnad Anders känner i första hand, utan skuld, för att han önskat livet ur honom.
Anders Nyqvist, som är civilingenjör och civilekonom, insåg under en kurs i kreativt skrivande att han har ord för sina starka känslor och minnen. Det blir en rak och plågsam berättelse om en alkoholistfamilj.