Textbaserad samtidskonst i utställningen "Read me!"

Detta är en utställning som konstmuseiintendent Angelica Blomhage länge haft på önskelistan och egentligen den första där hon är ensam curator.
-Alla de åtta verken har politiska och sociala undertoner och uppmärksammar saker som exempelvis makt, identitet, kön eller klass och jag har valt de verk som jag tycker är mest iögonfallande, säger Angelica Blomhage samtidigt som konstnärerna applicerar sina verk på konstmuseets undervåning.
Den politiskt textbaserade konsten från 1960- och 70-tal har återkommit allt starkare och nu finns det en bred textbaserad samtidskonst.
-Många konstnärer adresserar poilitiska och sociala frågor, men idag nästan uteslutande ut ifrån ett individuellt och nästan filosofiskt perspektiv, snarare än från en partipolitisk agenda, menar hon.

*
De nio konstnärerna presenterar åtta enskilda verk där texten kombineras med måleri, teckning, grafitti, fotografi, affischkonst och installation.
De har också skrivit av sig sina intentioner i olika publikationer som också kan avnjutas i museets nyinstallerade läshörna som tilhör utställningen.
Pärra Andreassons grafittikonst har vi redan skrivit om på denna sida och om hans grafittiverk "Tro" sprayat direkt på väggen.
Bredvid honom har Magnus Bärtås installerat en klagomur där den lilla människans ojämna kamp mot överheten fått cirka 600 ansikten. 600 besvikna och förorättade människor från alla samhällsklasser, kända och okända, som alla har åsikter om vård, bostäder, sjukdomar och orättvisor.
Magnus Bärtås har hittat dem på tidningssidor under tio år, gjort avtryck och gett dem ytterligare en kollektiv röst.
-I skolan fick vi lära oss att vi bodde i världens bästa land och ändå är vi inte nöjda. Hur ser det då ut i resten av världen, undrar Magnus Bärtås.
Att studera de 600 klagosångerna i verket "De besvikna och för-orättade"är att se sitt eget ansikte bredvid de redan befintliga.
De miljöer som presenteras på den här utställningen är de som vi dagligen vistas i, exempelvis Lisa Torells trapphus med de vanliga textrutorna om vem som bor var och om sopsorteringsstationerna och vart du ringer för att felmeddela.
- Jag vill diskutera hur innehållet och betydelsen påverkas av de klyschor vi använder och som kan få ett helt annat innehåll för olika människor, menar Lisa Torell.

*
Mona Marklinger och Johan Waerndt har gjort en installation som första gången visades inför valet 2002. Svenska politiska valaffischer och valupprop från hela 1900-talet målade av indiska affischmakare. Det svenska folkhemmet översatt och inramat i en indisk verklighet.
-Att vi valt att paketera delar av dessa slogans i bubbelplast beror på att vi just nu verkar mitt emellan två val - EU-valet verkar inte vara något som vi svenskar bryr oss om, menar de två konstnärerna.
Installationen handlar mycket om den globala värdegemenskapen och förståelsen och vad händer när exempelvis det svenska kunskapssamhället exporteras till Indien?
-Att vi lagt ut konsten på entreprenad, målat av indiska affischmålare, är ett exempel på detta, säger de.

*
Att utställningens olika verk bygger på en överenskommelse med publiken visar inte minst Anders Gedins "Taking over", ett verk i fem delar med fem av Europas största städer i blickpunkten.
Han har tagit över städernas centrala delar genom promenader där han skrivit om övertagandet bit för bit, mer och mer, steg för steg.
Likt ett broderi har han osynligt och nästan smygande tagit makten över dessa centra.
Lisa Johanssons verk är en frågeställning som först kan tyckas subjektiv, men som i det sociala varat ändå blir objektiv.
Genom att arbeta med samma medel som reklam och massmedia, men med annat syfte, vill hon skapa underlag för ifrågasättande av det sociala grupptänkande som ligger till grund för allt åsiktsbildande.
Lotta Antonssons verk "This girl has inner beauty" har är ett ganska direkt svar till den snedvridna samtid som rådde då verket skapades 1990 och Patric Larsson har skapat en karta av minnen i sitt verk "Röda figurer i klump".
Antalet minnen och vår förmåga att fantisera och konstruera minnen är på gränsen till det oändliga och antagligen för individen omöjligt att överskåda i sin helhet. Man kan förundras över hur, och vilka minnen som sparas samt vilka som göms undan.