Theresa bjöd på lite extra med Carola

Hemma på väggen i Silte hade hon som barn bilder av två av sina största idoler: Tina Turner och Carola.
Då anade hon nog aldrig att hon skulle bli "en av dem".
I lördags stod hon på scen med Carola för andra gången på bara några månader.
Theresa Andersson är hemma i Sverige på turné och GT fick en pratstund inför lördagens uppträdande som sista akt på Sweden Singer Songwriter Festival i Visby.
Hon äger hus i Ronehamn sedan en tid och hoppas de kommande åren kunna förlägga fler turnéer till Europa för att på så sätt kunna få mer tid hemma på Gotland.
- Tre månader varje sommar hoppas jag kunna vara här. I år blir det en månad, det är det längsta på länge, säger hon.
I söndags, direkt efter spelningarna i Visby, bar det av på turné i Sverige med spelningar i Stockholm, Uppsala och Malmö. Sen blir det semester innan det är dags att fara hem till New Orleans där hon bott sedan hon var 18.

*
Livet i New Orleans skiljer sig såklart ganska ordentligt från det i Ronehamn.
- Det är stor skillnad, säger hon och ler.
Värmen, klimatet, människorna, dofterna, tempot, värderingarna.
- I New Orleans är det inte så hi tech, man är mer mån om att ha ett bra levnadssätt med god mat och kultur.
Efter Katrina är staden såklart präglad av den katastrof som orkanen ledde till. Bostäder och stora delar av staden ödelades och som vanligt är de de svagaste som drabbas hårdast.
- Det är många som farit väldigt illa, brottsligheten är hög, infrastrukturen raserad, det finns inget mentalsjukhus och det saknas arbetskraft i skolorna. Turiststråken har man däremot varit noga med att fixa till vad gäller säkerhet och kontroll.
När ens hela tillvaro riskerar att bokstavligt talat försvinna under ens fötter, dyker såklart tankar upp om detta är en plats man ska bo kvar på.
- Men min man är ju därifrån och jag har bott där så länge så det är ju hemma för mig med. Det är klart att man funderar på om det är här man vill att ens barn ska växa upp, men för tillfället har vi inga planer på att flytta. Som musiker är det inte heller så att man bara flyttar och tar ett nytt jobb på den nya platsen.
Under sina nästan 20 år i New Orleans har Theresa etablerat sig som artist och har fått många utmärkelser och har uppmärksammats på många sätt. Just nu har hon börjat experimentera med ny teknik.
- Jag har gått tillbaka till den person jag är, jag är ju väldigt jordnära och vill göra saker själv. Nu gör jag allt på scenen själv, det blir som ett kollage som ger olika strukturer, berättar hon.
Det som gör det möjligt är looping pedaler som gör att man kan sjunga stämsång med själv och använda alla sorters ljud för att ge struktur till ett nummer. Ett klapp med händerna, slå på kinderna eller smacka med läpparna kan skapa spännande ljud som läggs på sång och instrument.
- Inget är förinspelat, allt sker live.

*
När så mycket är tillrättalagt går Theresa Andersson andra vägen, mot det icke perfekta, det osymmetriska.
Lite senare på kvällen visar hon vad hon menar och det är svårt att förstå att det är hon själv som skapar alla ljuden som strömmar ut från scenen i Almedalen där fler och fler har samlats under kvällens lopp.
Mycket imponerande.
Och sen, helt plötsligt, springer Carola upp på scenen.
De två artisterna möttes för första gången i den norska sjömanskyrkan i New Orleans i slutet av april i år. Då sjöng de tillsammans och när det visade sig att båda två skulle befinna sig i Visby just denna kväll passade de på att bjuda publiken på något extra.
Men den stjärnan som lyste starkast på scen var fortfarande Theresa Andersson.