Till förnuftets yttersta utmarker där allting gungar under fötterna
Fredrik har ett tämligen slätstruket jobb som näringslivssekreterare i en liten kommun. Han är till sin förvåning gift med Paula och de bor med sina två fina barn i ett underbart gammalt hus med burspråk och balkong. Paula är vacker och sval med stabil överklassbakgrund, en framgångsrik konstnär som ofta kombinerar rena idyllplanscher med sexuella motiv, där erigerade penisar kan lura bakom vita björkstammar och fäbodar.
*
Egentligen skäms han över vad hon håller på med. Men vem ska han säga det till?
Bara Fredrik själv vet att han är en bluff, att han ljugit om sin egen bakgrund och sin mor tills hon verkligen var döende i cancer. Allt oftare vaknar han i den grå gryningen, glidande mellan dröm och minnen i det som han börjar kalla Tredje tillståndet, känslan av att befinna sig i en absurd dröm. Eller är det här den verkliga världen, innan man satt i batterierna och lagt på färg och ljud?
*
Det är en sådan tidig men vaken morgon han först upptäcker den lilla mannen, en obehaglig stinkande typ i oerhört smutsiga kläder. Han påstår sig bo under trappan, i deras trappskrubb, och han kallar sig Kwådd.
Nu upptäcker Fredrik att det finns ett hål under nedersta trappsteget i det belamrade utrymmet under trappan. En äckligt unken lukt kommer därifrån.
Försöken att bli av med Kwådd upptar mer och mer av Fredriks tankar och tid och den lille mannen blir dessutom allt listigare och allt mera aggressiv.
Med sonen är han vän och lekkamrat och Fredrik känner att också Paula börjar lukta mer och mer djur, som en unken källare, som mannen under trappan.
*
Marie Hermanson lotsar oss lugnt och odramatiskt genom mardrömmen, sedd med Fredriks ögon. Med små, små steg leder hon oss ut på mossen, till förnuftets yttersta utmarker, där allting gungar under fötterna.
Till sist måste ju någonting hända.
Så jobbar vi med nyheter