När man läser den chilenska författaren Isabel Allendes romaner får man inte bara en härlig läsupplevelse. Man får också ta del av andra kulturer i andra tider där myllret av människor utgörs av en spännande samling karaktärer.
I hennes senaste skapelse, "Zarités frihet", förflyttas läsaren till sockerrörsplantagerna på 1700-talets Haiti, dåvarande Saint Dominique. Slavarnas villkor styrs av skrupelfria kolonisatörer. Men det är också en tid av motstånd och förändring.
Zarités öde som husslav hos Toulouse Valmorin blir en bild av hela slavsystemet, som känns förvånansvärt berikande att få insyn i. Men framför allt ger boken en inkännande bild av en stark kvinna som till slut faktiskt får sin frihet, efter att man flytt från upproren i den franska kolonin till det mer frisinnade La nouvelle Orleans, senare New Orleans. Vägen till friheten är fylld av ihållande smärta, glödande kärlek och djup glädje.
Hur Isabel Allende kan vara måla en sådan levande bild av livsvillkoren då framstår som en fascinerande gåta. Som läsare är det bara att tacka och ta emot och låta sig förflyttas i tid och rum.
Den livsbejakande stämning som trots svåra livsvillkor ofta finns i sydamerikansk litteratur, finns också i "Zarités frihet". Det är ett vederkvickande och hoppfullt läsäventyr.