Det är föreningen Teatergiveriet som ger föreställningen "Loppan, Trasan & Dansa - små barn tänker stora tankar".
- Loppan är äldst och tuffast, i alla fall på ytan. Det är egentligen hon som har bestämt att de ska sova under bron. Och det är hon som kommer ihåg det också, säger Hanna Gunnedal om den karaktär hon själv spelar.
Medan trasdockorna ser flygplan lyfta och landa pratar de om kärlek, relationer och rädslor.
- Det är fantastiskt existentiella tankar som rör sig i huvudet på barn. Och det är det vi får fram här på ett lekfullt sätt, berättar Christer Hall som skrivit och spelar i pjäsen.
Tjej- och killbaciller
En stor fråga för Loppan och Dansa är om två bästisar, som de ju är, kan dela på en killkompis. Andra frågor som dyker upp är om killar kan gråta och om det verkligen finns något sådant som tjej- och killbaciller.
Dockorna, signerade Christer Hall, har funnits ganska länge men har först nu fått en egen föreställning. De är enkla och lite rufsiga, naggade i kanterna, lagade här och var.
- De ser ut som de gör och de är unika, kärleksfullt tilltufsade som de är. Det är ljusår från Barbie och Ken. Hittills är det ingen som protesterat och tyckt att de ser fula ut. Snarare tvärtom, säger Christer Hall.
Barnens villkor
- Ja, barnen kan komma fram och säga "jag tycker i alla fall att du är söt", instämmer Hanna Gunnedal.
Tillsammans med Gia Schager, som är ljud- och ljustekniker och dansare, håller hon i en workshop i anslutning till föreställningen.
- Vi bygger en enkel marionettdocka. Men det handlar mer om rörelse och hur något får liv än själva görandet. Kanske gör vi en liten dans, vi får se. Det blir på barnens villkor.
Föreställningen har visats för förskoleklasser på Gotland under våren. När Christer Hall ska förklara hur den blivit mottagen spärrar han upp ögonen och sitter alldeles stilla. Han berättar att de mött mycket värme från barnen de spelat för.
Det är samtalen mellan dockorna som är kärnan i pjäsen, det allt kretsar kring. När kvällen närmar sig lyser det häftigt på flygplatsen och de bestämmer sig för att ha disco. Under föreställningen, i takt med att mörkret tränger sig på, ökar spänningen. Det är ju lite läskigt också, att sova under en bro vid ett flygfält.
- Det stora äventyret när man är 5-9 år är ju att sova över. Det här är verkligen den ultimata platsen för det, säger Christer Hall och beskriver pjäsen som ett kärleksfullt upplyftande äventyr.
- I slutet blir det kanske lite dans och sedan väntar en överraskning, säger Hanna Gunnedal och ler hemlighetsfullt.