Tolkar gotländska barnvisor på gutamål
Låter det som att det skulle vara risk för mossighetsvarning?
Glömt det! Skivan ifråga är spännande, överraskande, rolig och i takt med tiden. Här finns inte minsta spår av mossighet
Marild heter duon som gjort skivan. I denna ännu så länge tämligen okända duo ingår Anna-Carin Reymike och Sophie Malmros. På några spår på skivan har de Berra Alvengren som gästartist.
Anna-Carin, med rötter från Fardhem, numera boende i Silte, och till ön inflyttade östgötskan Sophie, är verksamma i en kulturförening som heter Laricku. Inom denna förening har man haft ambitionen att främja gotländsk kultur och det var inom ramen för detta som tankarna på en skivinspelning med gotländska barnvisor dök upp. En sådan fattas kom de fram till.
? Gutamålets chans att överleva beror på om det finns något material på gutamål, säger Anna-Carin Reymike.
Tanken är att om man skall göra något för att värna om gutamålets överlevnad så bör man satsa på barnen
Anna-Carin och Sophie musicerar tillsammans och har en bred musiksmak. Det kan bli det mesta ifråga om genrer ? så varför inte göra ett projekt av detta med barnvisorna.
De båda gick grundligt tillväga och besökte landsarkivet för att hitta låtmaterial. De fann dock att det mesta faktiskt är utgivet och finns antingen i Fredins Gotlandstoner eller i Svante Petterssons Gutalåtar. Ur dessa två samlingar har de hämtat 20 låtar som de i vissa fall bearbetat lite lätt textmässigt. Det befanns att det behövde göras en del korrigeringar eftersom det som var barntillåtet förr kanske inte är det nu.
Både Anna-Carin och Sophie sjunger. Anna-Carin är dessutom multimusiker och spelar dragspel, gitarr, piano och lite andra instrument därtill.
Till att detta skall läggas att hon har den viktigaste tekniska resursen i detta sammanhang, hon har nämligen en egen inspelningsstudio. Det är i denna studio som inspelningarna har gjorts.
Det skall konstateras att barnvisorna sannerligen inte serveras på något traditionellt sätt.
??Vi vill lyfta fram de nya visorna i ny skepnad, står det på skivkonvolutet.
Det skall konstateras att behandlingen kännetecknas av fantasi. Sjunger man en visa om lamm så bräker lammen livligt i bakgrunden. Många andra ljudeffekter bidrar också till att göra lyssnandet spännande. Man får hoppas att detta gäller i synnerhet för barnen, som ju är målgruppen för skivan.
En annan sak som lyser igenom är exekutörernas intresse för olika genrer och musikstilar. Det gör att det aldrig blir en enahanda tolkning av visorna. För varje nytt spår finns någon ny genre eller ny tolkning. Duon tvekar inte när det gäller att lansera nya tolkningar och djärvheten resulterar nästan alltid i lyckade tappningar.
Att ?förryska? Gamle Valu låter kanske som en befängd tanke. Men resultatet visar att det är mer än möjligt, det är hur kul som helst.
Om man nu kan säga att Marilds version av Gamle Valu tilltalar humorsinnet mest så är det något helt annat med nästa spår. Det heter ?Leile ban? och är en vaggvisa. Först framförs denna rakt igenom a capella, sen kommer direkt en stillsam klassisk pianoversion av hela låten. Det är ljuvligt bra!
Skivan åtföljs av ett texthäfte där texterna till alla 20 låtarna finns. Jag kan ha mycket synpunkter på stavningen av vårt gutamål och man kan säkert fastna i oändliga diskussioner om hur det ena och det andra ordet skall stavas.
Men bokstäverna i häftet får ändå vara av underordnad betydelse. Här är det ju inte i första hand texterna som skall sättas framför ögonen på den yngre generationen utan låtarna som skall sättas i öronen.
Det är bara att hoppas att de unga kan tänka sig att låna ut skivan till de vuxna då och då också.
Den håller nämligen att lyssna på för alla. Åtminstone jag blir glad av den.
Så jobbar vi med nyheter