Redan de första raderna i den allra första diktsamlingen, 17 dikter (1954), väcker vår fantasi:
Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.
Fri från den kvävande virveln sjunker
resenären mot morgonens gröna zon.
Dikten har rubriken "Preludium". Ett förspel till en lång diktarkarriär som fått stora och beundrande läsarskaror i Sverige och utomlands, inte minst i USA. Bilder och metaforer har blivit något av Tranströmers signum.
Kanske är det en del av förklaringen till att hans poesi är så älskad. Som gotlänningar kan vi känna igen oss i dessa rader ur samlingen Östersjöar (1974):
Östersjön susar också mitt inne på ön, långt inne i skogen
är man ute på öppna sjön.
(.......)
Det torra suset
av stora portar som öppnas och stora portar som stängs.
Redan med den första diktsamlingen sågs han som färdig poet av en enig kritikerkår. Sedan har det fortsatt med en lång rad uppmärksammade diktsamlingar. Fjorton, närmare bestämt, genom ett halvt sekel.
I november 1990 drabbades Tranströmer av ett slaganfall. Han återfick inte sitt tal, men har arbetat upp sin rörelseförmåga. Intellektet är obrutet. Diktandet har fortsatt, om än i begränsad omfattning.
Fyller 80 i dag
Idag fyller Tomas Tranströmer 80 år. Det firas med en varsam belysning i "Tomas Tranströmer - ett diktarporträtt" av Staffan Bergsten på Albert Bonniers förlag.
Dessutom utkommer samlingsvolymen "Tomas Tranströmer. Dikter och prosa 1954-2004" på samma förlag.
Lägg därtill att han i dagarna fått professors namn för en "enastående författargärning som berikat både svenska språket och världslitteraturen."
Bergsten skriver ett efterlängtat porträtt av den ständigt nobelprisaktuelle författaren. Det yttre levnadsloppet och diktarens inre värld, så som den levandegörs i hans poesi. En presentation som öppnar mina ögon. Som ger insyn och upptäckter. Tranströmer som en förlösare av inre bilder, hemlighetsfulla och gåtfulla.
Störst av dem alla
Tranströmer tillhör författargenerationen Femtiotalisterna, där flertalet poeter inte gjort så stora avtryck i litteraturhistorien. Men Tranströmer blev den störste av dem alla. Känd och omhuldad har han blivit genom sin poesi. Inte genom att synas i allehanda medier med uttalanden och privata affärer. Inga skandaler här.
Detta är en diktare med stor integritet, ett yttre stillsamt liv, men med ett inre pulserande liv som kommer till uttryck i dikten.
Musiken är ständigt närvarande. Hans första önskan som ung var att bli musiker och kompositör. Redan i femtonårsåldern blev han Bachfrälst, men pianospelet förblev en privat angelägenhet, som efter insjuknandet haft stor betydelse för välbefinnandet. Idag är han en skicklig vänsterhandspianist.
Poesin tog över
Under gymnasietiden tog poesin successivt över och de första dikterna publicerades i skoltidningen. Redan då sågs den koncentrerade formen, som återkommer på ålderns höst med haikudikter.
Så vandrar han genom livet, där han kombinerat ett aktivt yrkesliv som psykolog med diktande och mycket resande i författandets spår.
Alltid är naturen nära. De ständiga skogspromenaderna gav kraft och inspiration. I prosadikten "Gläntan" ur "Sanningsbarriären" (1978), hittar vi följande inledningsrad:
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Återigen detta hemlighetsfulla och gåtfulla, som i hans senaste diktsamling, "Den stora gåtan" (2004), med denna haiku:
Människofåglar.
Äppelträden blommande.
Den stora gåtan.
Människan, bevingad som fåglar. Äppelträdet som anknyter till Tranströmers närhet till naturen. Träden, de knotiga med livsenergi, står för en andlighet med koppling till Livets och Kunskapens träd.
Den stora gåtan, Livet och Döden, är ett återkommande tema. I tre koncentrerade rader sammanfattas här författarskapet och våra liv. Magnifikt.
Vi är många som önskar hylla Tomas Tranströmer idag. Varför inte med musik och varför inte med dessa hans egna rader:
I konsertsalen tonades fram ett land
där stenarna inte var tyngre än dagg.