Toner av Sjostakovitj och Pierné i ruinen
På programmet stod Sjostakovitj och Pierné.
Bengt Forsberg drar gärna fram bortglömda verk i rampljuset. Det kan handla om såväl kända tonsättares mindre kända alster som oförtjänt åsidosatta verk av mindre kända eller udda kompositörer.
Gabriel Pierné (1863-1937), fransk dirigent och tonsättare, hör till den senare kategorin. Han dirigerade ofta balettuppsättningar och skapade också en hel den scenisk musk men även sakrala verk, sånger och kammarmusik.
Och det var från hans senare gebit som Forsberg valt det verk som han soloinledde med. Med kollega Hans Pålsson som notbladsvändare mejslade han fram ett tema med variationer i ciss-moll.
Det handlade om bitvis ganska insmickrande tonflöden som dock växte i stringens i verkets senare del.
Aftonens huvudnummer var Dmitrij Sjostakovitjs violasonat, ett "testamente" skrivet kort före hans död. Här sammanfattar han sitt tonskapande och sista satsens reminiscenser från välkända månskenssonaten, är tydliga.
Verket rymmer en myckenhet av komplicerade infall, likväl som mera lättsamma passager och sammanfattar tonsättarens förhållningssätt till musiken. Levitan och Forsberg framförde det med pregnans och kvalitet och belönades med flera inklappningar av den fåhövdade men entusiastiska publiken.
Så jobbar vi med nyheter