Han hade planerat att färdigställa ett redan påbörjat verk under vistelsen på Gotland, men mötet med den gotländska kulturen och naturen skapade nya förutsättningar och han valde i stället att skriva något helt nytt.
En månadslång vistelse på Tonsättarcentret i Visby är snart tillända och Reza Mortazavi från Teheran kan nu summera intrycken och jämföra hur musiker och kompositörer har det på andra håll i världen och förhoppningsvis kan det bidra till en förändring även hemma i Teheran och i Iran som helhet.
Hans ambition att livnära sig på det han brinner för, att komponera klassisk samtida musik är ganska svårt i hemlandet.
Musiklivet i Iran dras med många problem.
Krävs tillstånd
I Iran och i huvudstaden Teheran finns bara en enda symfoniorkester och det är näst intill omöjligt at få sina verk uruppförda av dem. Det krävs också en formell tillåtelse från regimens sida och ändå måste tonsättarna oftast ta pengar från egen ficka för att bekosta ett framträdande.
Reza, liksom de flesta av hans kompositörskollegor, livnär sig som lärare på de två universiteten i Teheran som utbildar unga människor i bland annat musik. Därför är det extra viktigt att barriären mot andra länder bryts så att nya idéer kan brytas mot traditionen.
Inget samhällsstöd
De flesta kompositörer är medlemmar i "House of Music", en sammanslutning som nu söker medlemskap i den internationella musikvärlden, till ISCM som förra året arrangerade Världsmusikdagarna i Visby, Växjö och Göteborg, och där Tonsättarcentret i Visby spelar en viktig roll.
Det klassiska musiklivet i Iran är relativt litet och fungerar utan samhällsstöd.
Att Reza kunde skapa den här möjligheten att resa till Sverige och Gotland beror på en tillfällighet. Han vann ett pris under en musikfestival där även en estländsk ensemble medverkade. Av dem fick han tipset att söka ett stipendium för en månadslång vistelse här.
Resa och uppehälle fick han bekosta från egen ficka, men boendet och vistelsen på Tonsättarcentret betalas av stipendier.
- Den här månaden har varit ovärderlig för mig som gillar det konstnärliga samtalet. Vi iranier älskar konst, men det är svårt att leva av det, säger Reza.
Även om de formella hindren inte är oöverstigliga i hemlandet så finns det alltså ingen satsning från samhället till det fria konstlivet.
Den här månaden har öppnat många fönster och byggt broar till Iran och det är också ett av verksamhetsledare Ramon Anthins uppdrag som medlem i ISCM:s exekutiva kommitté.