Torgny Segerstedt - hjälte eller fantast?

Torgny Segerstedt tillhör sedan länge mytens värld. Han är legendarisk för sitt envisa motstånd mot Hitler under de mörka åren 1939-42 när det officiella Sverige kröp för diktatorn. Som f.ö. nära nog hela Europa. Segerstedt var chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och kunde skriva hur fränt han ville i "sin" tidning.Därför är det bra att Kenne Fant grävt fram motståndshjälten och igen gjort honom till en människa av kött och blod. Fant skriver med lätt hand så boken är lättläst. Men var verkligen alla Segerstedts många kritiker halvnazistiska skitstövlar? Var det rimligt att säga hela sanningen om herr Hitler när dennes seger syntes given? Var Segerstedt en fantast?*
Segerstedt var inte folkets man. Han var tvärtom en utpräglad intelligensaristokrat med fallenhet att dyrka starka män. Mussolini var en sådan, Per Albin Hansson en annan. Nazismen och Hitler däremot avskydde han innerligt som något okunnigt och underklassigt. Det ledde honom till den felaktiga slutsatsen att Hitler snart skulle tappa greppet när han väl fått makten.Segerstedt blev sedermera en rasande kritiker av samlingsregeringens eftergiftspolitik. Till slut målade han ut även Per Albin Hansson som nära nog halvnazist. Trycket mot Segerstedt blev oerhört. Gång på gång drabbades tidningen av censur och indragning. Köpmännen i Göteborg slutade annonsera. Man spottade efter den magnifika gestalten på gatan. Han blev mordhotad och skaffade sig revolver. (Däremot hyllades Segerstedt av facken och arbetarna - också ett öde för en gammal konservativ.) Till sist blev chefredaktören uppkallad till Konungen.*
Den gamle Gustav V - starkt tyskvänlig - krävde att Segerstedt skulle upphöra med sin farliga kritik. Segerstedt vägrade. Bakom kungens utryckning spårar Fant Marcus Wallenberg. Denne hade tidigare flera gånger förgäves hålla sin gamle vän Segerstedt på mattan.Till skillnad från dagens högröstade kritiker av eftergiftspolitiken höll Segerstedt hårt på neutralitetspolitiken. Självklart skulle Sverige hålla sig utanför! Men för Guds skull inte tiga - den som tiger samtycker och tappar förmågan att göra motstånd. Detta gäller än idag och här hade Segerstedt som jag ser det sin viktigaste poäng.Eftergifterna var tyvärr nödvändiga. Pressen på Per Albin var enorm - Hitler utifrån och de tyskanpassliga högerkrafterna inifrån. De sistnämnda var rikligt företrädda inom regeringen, militären, diplomatiska kåren och hela statsapparaten. Segerstedt framstår som fantast när han nonchalerar detta. Ändå var han väsentligen en hjälte. Yttrandefrihet är också försvar. *
Tyvärr har Fants bok allvarliga brister. Så fort han stöter på ett problem hoppar han bock och börjar på något helt annat. Han struntar också i Segerstedts bokliga produktion.Mannen var egentligen teolog men läsaren lämnas i okunnighet om hans skrifter på det området. Till sist verkar Fant helt obevandrad i ekonomiskt avseende. Han skriver om Keynes och Wigforss utan att med ett ord nämna deras epokgörande idéer om konjunkturstimulans för att ta sig ur 30-talskrisen. Illa är också att förlägga den tyska galopperande inflationen (1923) till deflationskrisen på 30-talet. Har förlagen helt slutat kolla?