- Det är fullständigt sanslöst och på ett plan helt obegripligt, säger hon med ett skratt.
Linda Olsson fick en monumental framgång med sin debutroman "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Hon är bosatt i Nya Zeeland och skrev först romanen på engelska. I Sverige kom den ut 2006 och har sedan publicerats i 25 länder. En svensk filmatisering planeras.
På 80-talet flyttade hon med sin man och sina tre barn till Kenya. Det var tänkt att de skulle stanna i tre år och sedan återvända till Sverige. Så blev det inte. Makens arbete förde familjen vidare till nya länder och i över tjugo år har de bott i Nya Zeelands huvudstad Auckland.
- Jag är inte riktigt svensk och inte heller riktigt nyzeeländsk. Jag hör nog inte hemma någonstans egentligen, säger hon.
Vad fick dig att börja skriva?
- Total frustration. Jag var medföljande till min man som jobbade utomlands, och vi blev kvar mycket längre än vi hade förväntat oss. Tiden gick och jag började längta hem medan resten av familjen hade etablerat sig. Jag har alltid tyckt om att skriva så jag gick en kvällskurs i skrivande.
Linda Olsson började sin författarbana med att skriva noveller och 2003 lämnade hon in ett bidrag till en stor novelltävling i Nya Zeeland - och vann. Därefter gick hon en ettårig utbildning i kreativt skrivande och skrev sin första roman.
- Jag trodde inte att den ens skulle bli utgiven. Men det blev den bäst säljande debutromanen på mitt nyzeeländska förlag någonsin och även på Bonniers när den kom ut i Sverige.
Hur ser skrivprocessen ut för dig?
- Jag skriver oftast sena kvällar och nätter, ofta under inflytande av vin och med musik i bakgrunden. Det blir mycket pianomusik och jazz numera, tidigare lyssnade jag mest på klassiskt.
Vad är svårast med att skriva en bok?
- Svårast är att komma igång. Jag har väldigt svårt för att bara sätta mig ner och skriva.
Berätta om din nya roman "Det goda inom dig".
- Den tillkom under ett väldigt dystert år i mitt liv. Mitt äktenskap sprack och jag kände mig väldigt ensam och väldigt olycklig. Jag hade börjat knåpa på en bok men kört fast. När jag började skriva på svenska i stället för engelska lossnade det. Det rör sig kring en påhittad person, men som blivit väldigt verklig för mig. Den här kvinnan som boken handlar om dök upp för mig och började berätta sin historia.
Du utgår från personerna mer än en handling med röd tråd?
- Ja, det kan man säga. Det är ganska intuitivt. När personerna dykt upp så känns det som att det inte är jag som styr längre. Jag brukar säga att jag inte tar något ansvar för vad mina romanpersoner gör.
Vad har du för relation till Gotland?
- Jag fick låna Bonniers skrivarlya i innerstan ganska nyligen och satt där och skrev. Det är en oerhört vacker ö som jag trivs bra på.