Träd och myter i Greklands övärld

Det kan inte hjälpas att man vid besök i Grekland känner större närvaro av historien och mytologin än på de flesta andra besöksmål. Efter programförklaring och presentation av sig själva och boken i företal och inledning fortsätter de med berätta om "Den grekiska gudasagan i korthet". Än en gång slås jag av tanken på att den borde vara barnförbjuden, med alla inslag av våld, mord, stölder, incest och alla de andra brott, som man kan läsa om överallt i denna mytologi. (Är man astronomiintresserad påminns man ju också jämt och ständigt om allt detta "elände".) Introduktionen avslutas med avsnitt om tider, land och miljö, det senare med kortfattad och adekvat information om de grekiska naturtyperna. Efter detta följer artbeskrivningarna och här börjar man med vad författarna kallar konungen och drottningen bland de grekiska träden, nämligen olivträdet och vinrankan. Finns det något mer vördnadsbjudande är ett knotigt månghundraårigt, kanske mer än tusenårigt olivträd? (se t.ex. omslagsbilden!) Fikonträdet fullbordar denna trio. Artbeskrivningarna följer ett bestämt mönster: först en biologisk beskrivning och sedan notiser om sägner och trädets användning i praktiken. Lisbeth Palmgren är psykiater och Kurt Gordan psykolog. De är således inte biologer, vilket man kanske skulle ha förväntat sig i ett sådant här sammanhang, vilket också gör att de har gjort en okonventionell indelning av växterna. I stället för att ha den gängse systematiska indelningen av växterna efter släktskap har man delat in dem barrträd, stora (löv)träd, små träd, frukt- och nötträd, buskar, prydnadsbuskar och -träd, palmer och övriga. Och varför inte? Carl von Linné hittade ju på att dela in växterna efter antal ståndare och pistiller utan att ta hänsyn till släktskap och själv har jag en engelsk flora där växterna delas in efter blomfärg! Boken avrundas, som sig bör, med litteraturlista och två register, det ena över gudar, halvgudar och omnämnda personer och det andra över öar och andra omnämnda platser i Grekland. Däremot finns inget register över de omnämnda träden och buskarna, utan här är man hänvisad till innehållsförteckningen i början av boken. För egen del föredrar jag obetingat register med allt inlagt i en och samma följd. Kurt Gordan står för bildmaterialet och det fyller väl sin funktion i detta sammanhang. I några fall anges andra fotografer, t.ex. Mart Marend och Bengt Rosén. Boken är av mycket stort intresse om man planerar att resa till Medelhavsområdet i allmänhet och Grekland i synnerhet. Man behöver faktiskt inte alls resa så långt för att uppleva de beskrivna träden och buskarna. Under en vandring i vår egen botaniska trädgård i Visby kan man ha boken i hand och få träffa på en del av dem. Man då även njuta av deras dofter, beundra dem i tredimensionell form och inte minst ta på dem och känna t.ex. strukturerna i deras bark och bladverk. Om jag någon gång kommer att resa tillbaka till Grekland kommer den här boken att ha en självklar plats i mitt bagage!

Träd och myter i Greklands övärld

Vill man tränga lite mer än under ytan när det gäller mytologin kring grekiska träd och buskar kan det vara värdefullt att anskaffa Lisbeth Palmgrens & fotografen Kurt Gordans "Träd och myter i Greklands övärld".