Tre författare och tre romaner om den gotländska medeltiden

Elvira Birgitta Holm, Elisabet Nemert och Catharina Ingelman-Sundberg är alla på Gotland under Medeltidsveckan för att göra reklam för sina senaste romaner, både vid medeltidsmarknaden och hos Roland Salemark på Bokia på Adelsgatan där de också signerar sina böcker.
Jag undrar om drivkraften att skriva böcker i allmänhet och varför de låter handlingen utspelas på Gotland - i synnerhet?
Ännu en gång visar de tre författarna på samstämmighet.
- Att gjuta livsmod i läsarna, att vi människor är stakare än vi tror, hur man kan överleva trots att man mist allt, säger journalisten Elvira Birgitta Holm som skrivit romanen "Månskensvargen".
- De flesta nyheter vi möts av i media handlar om ondska så jag vill förmedla en positiv berättelse till läsarna, menar den före detta läraren Elisabet Nemert som tidigare skrivit läromedel och jobbat med ungdomar med sociala problem.
- Det finns så många bra historier med verklighetsbakgrund som ännu inte är berättade, fastslår arkeologen och författaren Catharina Ingelman-Sundberg.

Livsmod och historia
Elvira Birgitta Holm har jobbat i fem år med "Månskensvargen" och hon utgår från de vandringssägner om pesten där människor flyr för att överleva och bygger nya samhällen - historier som återkommer i hela Europa. Geografiskt rör hon sig från Nidaros via Värmland till Gotland och under resans gång mejslar hon ut en kärlekssaga.
Elisabet Nemert söker inte upp sina personer och miljöer - de kommer till henne. Den här gången handlar det om Aurora Eken på Hästnäs gård och tiden är Valdemar Atterdag som intar Gotland. Hon tänker på Martin Luther Kings ord: " Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad".

Tredje delen
Även här finns en lycklig kärlekshistoria inflätad i berättelsen.
Catharina Ingelman-Sundberg är inne på tredje delen av berättelsen om Anne Persdotter och beskriver den hårdföra kampen om herraväldet i Östersjön som under den här tiden regeras av Vitaliebröderna med tre befästa borgar på Gotland. Vitaliebröderna fick nästan dåtidens EU - Hansan - på knä och även i denna spännande historia spelar kärleken en stor roll.

Valt bort deckargenren
De tre författarna har medvetet valt att inte följa det gängse konceptet för att lyckas, det vill säga en svensk författare som skriver en deckarserie som utspelas någonstans i Sverige.
De har istället utnyttjat sina personliga relationer med Gotland och därför har historierna hamnat här. Historien visar upp en hel del brutalitet, så även om de undvikit deckargenren så tar de här författarna ändå livet av en del personer i sina romaner.
Och trots att de inte är berömda deckarförfattare och lite ointressanta för media så säljer de många böcker. I Elisabets och Catharinas fall handlar det om stora upplagor. Elvira har ännu inte kommit så långt, även om de första recensenterna kräver en fortsättning om Ylva och Mikael.

Mycker research
Gemensamt är också att de här tre författarna ägnat mycket tid till research, även om de lägger vikt vid att detta inte ska synas i romanerna.
- Vi bryr oss om läsarna och arbetar med igenkänningsfaktorn i böckerna, säger Elvira och får medhåll av de andra.
- Det kräver lite extra research när man skriver om medeltiden, säger Catharina.
- Flera av mina läsare har använt mina böcker för att vandra i Florens, det är roligt, säger Elisabet.
Tre författare och tre romaner med sina tre lager, kärlekshistorien, livsfrågorna och så sist men inte minst en historielektion.
Och det är inte kungarnas historia som intresserar, de är alla ute efter att berätta de stora skeendena i historien utifrån den lilla vanliga människans perspektiv, den som är svårast att nå fram till men som säger mest om sin tid.