Kanske inte så mycket "Krigets skördar" av engelsmannen Cawthorne - ett urval vittnesbörd från andra världskriget av tyska och japanska soldater.
Tyskarna upptäckte snart att kriget blev outhärdligt långvarigt. Men de slogs skickligt in i det sista. Varför svarar författaren inte på.
Amerikanen Junger var häromåret "inbäddad" journalist i Afghanistan. Han var med om fruktansvärt blodiga strider mot talibanerna. Vad upplevde soldaterna som blev hans kompisar i liv och död? Om detta har Junger skrivit boken "Krig".
Saknar broderskapet
Två saker fann han.
För det första. I strid lever man mer på tjugo minuter än under ett helt liv!
"Strid handlar inte om att man kanske dör - även om det kanske händer - utan om att få reda på om man får fortsätta att leva."
"Man bör inte underskatta vad unga män kan vara villiga att riskera för att få spela det spelet igen."
För det andra. Hemkomna saknade många kriget. Inte så mycket striderna som "broderskapet", det vill säga villigheten att offra sitt liv för gruppen. Krigspropaganda eller obekväm sanning?
Grundlig analys
En annan amerikan, historikern Fritz, har enastående grundligt analyserat tyska soldatbrev från andra världskriget. Fritz finner att anmärkningsvärt många tyska soldater försvarade Hitler och sina egna ogärningar in i det sista. Men deras brev är långt bättre än de demokratiernas mannar presterade.
De tyska soldaterna var extremt väldrillade och välmotiverade - nyckeln till deras överlägsenhet. Utbildningen gick ut på att individen alltid skulle fungera i grupp - återigen detta "broderskap". Armén skulle vara som en familj.
Dyster lärdom
Det klaffade alltför väl med Hitlers löfte att ersätta klassamhället med en "folkgemenskap". Den trodde sig soldaterna uppleva även under de många nederlagen. (Satsade Hitler på krig inte i första hand för erövringar utan för att skapa gemenskapen av alla tyskar?)
Men breven är i första hand rent existentiella. Här är det inte fråga om att "kanske" dö - frågan är: när ska jag dö? Förlusterna var enorma, miljöerna extremt vidriga. Breven andas en enorm dödsfruktan.
Men krigets broderskap och tron på Hitler fick soldaterna att slåss ofattbart och orimligt länge. Krigserfarenheten var trots allt positiv tyckte de!
Att deltagande i krig skapar lockelse till krig är en dyster lärdom.