Tributbandet Ikaros hyllade Björn Afzelius låtskrivarverk
Björn Afzelius avled 1999. Ikaros, med medlemmar från Oxelösund och andra Sörmlandsorter, bildades 2000 med Lennart Wantzin som initiativtagare. Han sjunger och spelar kompgitarr i bandet som i övrigt mönstrar: Jonny Andersson-synt, dragspel, Karri Lindell-gitarr, Lasse Fornarve-piano, dragspel, Hasse Johansson-bas och Christer Fredriksson-trummor.
Bandet framför Afzelius sånger till hundra procent. Och redan i foajén möts besökaren av en liten utställning omkring musikerns liv och verk. Att "Affe" spelat med i Hoola Bandoola Band och haft Globetrotters är kända fakta. Men att han i början av karriären var med i mer okända band som Moxie, Thunders och Lille Mats - sångare i samtliga - framgår här.
- Hjärtligt välkomna till en resa med Björn Afzelius. Vi tänker se till att han inte glöms bort. Vi ska spela material från Hoolatiden till "Elsinore", sista skivan, förkunnar Lennart Wantzin. Hoppas ni får låten ni sitter och väntar på. Och det är tillåtet att sjunga med.
Ikaros (uppkallat efter en låt) drar i gång med "Vem kan man lita på?" från Hoola-tiden. Här vävs tyvärr även några andra låtar in, bland dem en av mina favoriter "Du är aldrig ensam". Tyvärr eftersom man hellre hör hela låtarna. Och så blir det dessbättre i fortsättningen.
Lennart Wantzin berättar omväxlande skrönor och sanna historier omkring låtarna som man spelar. "Bläckfisken" var den första låt som fanns nåd inför den "stränge rektorn", Mikael Wiehe i Hoola, och togs upp på deras repertoar. Och lite framstod Afzelius som den mera gamängaktige än den allvarsamme Wiehe i deras mångåriga samarbete.
Känslosamma "Juanita" följs av rockiga "Evelina". Och så är Afzelius material ofta indelat musikaliskt, ett lätt vemod vidlåder ofta låtarna om de inte är riktiga rockrökare. Textmässigt har han två huvudteman: politik och relationer.
En av hans stora hitlåtar, "Sång till friheten", kommer tidigt eftersom bandet kör låtarna i ganska strikt tidsföljd genom åren. Och den är också exempel på Afzelius förmåga att plocka upp andras låtar och göra till sina egna så att de flesta tror att det är han som gjort originalet. Här är det Silvio Rodriguez som komponerat. Ett annat exempel är "Tusen bitar" som skrivits av danska Anne Linnett.
Lennart Wantzin är skåning men när han sjunger är han påfallande lik Afzelilus lätt gnälliga, nasala stämma. Och det förstärker förstås bandets insats. Musikaliskt sett sitter materialet som det ska, Ikaros är samspelta även om det emellanåt låter lite plastigt om synten som får agera bland annat säckpipa men dragspelsklangerna sätts in i rätt ögonblick och bidrar till en fylligare ljudbild.
Extranumren blir flera. Bluesiga "Vem är det som är rädd?" från 1974 görs i en stark version innan Ikaros avslutar med "Snart kommer gryningen".
Majoriteten av konsertbesökarna fick nog till slut höra sin favoritlåt. Och Ikaros är steget över ett rent coverband i och med att man även skildrar sin huvudpersons liv och skapande och därmed gör det hela mer intressant än en ren spelning skulle varit.
Så jobbar vi med nyheter