Tuff brud i lyxförpackning klädde väl i jazzrepertoaren

Att det skulle bli en speciell kväll på Jazzklubben i Visby då kvällens vokalissa hette Barbro "Lill-babs" Svensson var nog ingen högoddsare, men att den skulle bli så speciell var det nog inte alla som räknat ut i förväg. Först och främst blev det en riktig "publikbrytarkväll" - rejält höjd medelålder och många fler förstagångsbesökare än den sporadiskt genomförda publikenkäten gav uttryck för.

*
Publiken visste varför den var där och så skall det naturligtvis vara. En professionell artist som efter 52 år på scenen "alltid har funnits där - mitt i publikens hjärta" och som på Jazzklubben generöst bjöd på sig själv och sina jazzlåtar. Men om det var en spökande förkylningen eller de 68 åren som rejält krympte omfånget i rösten denna kväll var svårt att avgöra.
Och så en upprymd kapellmästare i form av gitarristen Göstha Haldén, själva upphovet till torsdagskvällen på Munkkällaren, som förra hösten aldrig trott att han skulle få vare sig Bacchii Bröders alternativa kulturpris eller återuppleva det här mötet som resulterade i att han till och med sjöng duett med sin gamla scenkollega från 1960-talet.
På scenen stod hans Jazzlag med Bernt Eklund på saxar, Ante Fröberg på bas, Magnus Appelholm på trumpet, Bengt Engqvist på vibrafon och Janne Persson på trummor och det var på redan från inledande Lester Young-låten.

*
Men på ett sätt blev den här kvällen också en förväntad föreställning då den tuffa bruden i lyxförpackning tog steget tillbaka till rötterna som jazzsångerska och plockade russinen ur kakan i den amerikanska standards-katalogen. Det här var balladernas kväll, den stillsamma sångboken som hade kryddades med en bossa och lite svensk folklore mot slutet av kvällen.
Låtvalet denna kväll var hennes jazz-cd från 1998 "Who´s sorry now?" där hon samlade en del av den svenska jazzeliten, som exempelvis Ulf Johansson Werre på piano, Jan Allan på trumpet, Janken Jonsson på saxar och även gotlänningen Andreas Pettersson på gitarr - en platta som överlag fick mycket fin kritik när den kom.
Och redan i öppningen blev det upptempo på "All of me" just genom hennes sätt accentuera sången och synkopera. Och hon höll igång sina musiker på scenen och hejade livligt på dem alla under korta eller längre solon samtidigt som hon förmedlade kvällens stora budskap till publiken: "älska och ta vara på idag, i morgon kan det vara för sent".
Fats Wallers "Honeysuckle rose" och bröderna Gershwins "A foggy day in London town" blandades med anekdoter från ett lång artistliv, allt över bältet och mycket städat. Livsglädje och erfarenhet från den egna familjen, inte minst när hon sjöng döttrarna Malin, Kristin och Monicas hyllning på den egna 60-årsdagen - "Om inte du fanns".

*
Den största känsloyttringen fick Bosse Carlgren som naturligtvis fanns på plats på Munkkällaren. Bosse som skrivit en del av Lill-babs texter och låtar, även om inga av dessa spelades under kvällen, fick till sin ära höra en kort folkvisa acapella. Känslosamt, snyggt och en av kvällens små pärlor.
Även kvällens första extranummer var en låt på svenska, "Vänta inte" , en snygg jazzballad med mycket folkton. Låten finns med som svenskt alibi på jazzplattan. Det gör dock inte kvällens sista låt och konsertens andra extranummer, en norrländsk dänga om ett hiskeligt kalas när hela byn samlas på lokal för att dansa vinterbugg. Den spred i alla fall en hel del skratt.
Gotländska Jazzlaget trivdes denna kväll och de ser naturligtvis gärna att Barbro Margareta Svensson plockar på sig sin rosa byxdress och återkommer till Gotland som jazzsångerskan Lill-babs ännu en gång.