Som gotlänning och boende utefter tågleden har jag aldrig gillat de små turisttågen som åker förbi fyra gånger i timmen. Att hamna bakom ett av dem en varm sommar dag i min okonditionerade Opel från 1994 är inte heller särskilt roligt. Det har till och med gått så långt att jag funderat på att gå med i facebookgruppen Vi som vill punktera däcken på blågula tåget, men så radikal är jag inte. Dessutom är det olagligt att punktera andras däck.
På uppdrag av redaktionen har jag nu åkt dessa två tåg. Jag är en hård men rättvis domare, som gick in med inställningen att inget av dem är bra. Så här i efterhand kan jag väl konstatera att jag varit lite väl hård mot de stackars tågen. De är både trevliga och informativa att åka. På 25 minuter får man se och höra det mesta man behöver veta om Visbys historia och sevärdheter. Perfekt för den stressade turisten. Men fortfarande inte lika roligt för den som hör samma mening 56 gånger om dagen.
Blågula tåget versus det orangevita tåget. Här är min högst personliga bedömning:
Bekvämlighet
Blågula: Sköna vadderade bänkar. Något trångt om man sitter sex vuxna människor mitt emot varandra. Vagnarna känns stabila.
Orangevita: Inte lika vadderade, men lika trånga om man sitter flera. Gnuggar knä med okänd kvinna mittemot.
Barnvänlighet
Blågula: Låga dörrar som stängs med en säker anordning. Den ivrige treåringen i vagnen framför hänger på dörren utan problem och går runt lite som han vill i vagnen.
Orangevita: Inga dörrar utan endast en liten kedja i dörrhålet. Känns inte alls barnsäkert, särskilt inte med tanke på att vi kör på trafikerade vägar. Mamman mittemot har fullt sjå att hålla i sin tvååring som helst av allt vill hoppa ut till alla ankor och hundar hon ser.
Information
Blågula: Bra och tydlig röst. För en gotlänning som mig blir den tillrättalagda radiogotländskan dock något tjatig. Berättar informativt men ändå med många bildliga beskrivningar och sägner. Levande och passar många olika åldrar. Minus dock för den ingående beskrivningen om hur det gick till när Tektor avrättades. Kändes inte barnvänligt.
Orangevita: Även denna röst är tydlig och mycket informativ. Känns mer riktad mot en äldre målgrupp. Aningens mer faktarik, men inte lika poetisk som på det blågula tåget.
Resväg och tid
Båda tågen tar 25 minuter och kör exakt samma väg. I dag både startar och avslutar tågen i rätt tid.
Service
Blågula: Man sätter sig tillrätta i tåget och betalar innan det avgår. Lokföraren är fåordig och gör vad han ska.
Orangevita: Samma procedur som blågula, fast med en gladare förare som pratar och skojar med passagerarna.
Pris
Blågula: Vuxen 65 kronor, barn 35 kronor.
Orangevita: Vuxen 60 kronor, barn 30 kronor.