Tungviktare om universum
Svenskarnas intresse för astronomi ökar stadigt och Christer Fuglesangs rymdvisit under december 2006 utgjorde ytterligare stimulans.Nya böcker i ämnet kommer nästan varje månad.
En verklig tungviktare (nästan 2,5 kg!) och stort format samt dessutom med färgsprakande omslag är "Universum - illustrerat uppslagsverk", med Martin Rees som huvudredaktör, översatt och faktagranskat av de kända astronomerna Per Ahlin, Björn Stenholm och Gunnar Welin.
Boken är uppbyggd av tre huvuddelar: "Inledning", "Vägvisare till Universum" och "Natthimlen".
Kapitlen är mycket rikt illustrerade, med informativa foton, teckningar, diagram och annat, som brukar pryda Dorling Kindersleys produktioner och som vi vant oss vid att finna i bland annat ett stort antal förnämliga resehandböcker.
I inledningskapitlet får man en stabil plattform för den vidare utforskningen av denna innehållsrika bok. Där beskrivs vad universum är, universums uppkomst och slut, utsikt från Jorden samt utforskning av rymden under 6 000 år, från forntid till nutid.
I avsnittet om rymdstationer har jag en liten invändning - det förekommer inga tips om hur och när man kan se ISS (den internationella rymdstationen).
I det andra huvudkapitlet beskrivs solsystemet: dess historia, solen och planeterna (här räknas ännu Pluto som planet - men man antyder diskussionerna om dess status), vidare Kuiperbältet med alla dess småplaneter, Oorts kometmoln, asteroider, kometer samt meteorer och meteoriter.
Nästa kapitel i denna kosmiska vägvisare handlar om Vintergatan, stjärnor av olika slag och deras livscykler, stjärnhopar och exoplaneter (planeter utanför vårt eget solsystem).
Det sista avsnittet i detta kapitel handlar om "Bortom Vintergatan", det vill säga galaxer och galaxhopar av olika slag, från den "lokala gruppen" närmast omkring Vintergatan ut till superhopar på flera miljarder ljusårs avstånd och även lite grand om "den försvunna materian", som vi inte kan se, men som tycks utgöra huvuddelen av universum.
"Natthimlen" - det tredje och avslutande huvudkapitlet - är en praktisk handledning i hur man studerar himlavalvet, med beskrivning av historien bakom stjärnbilderna, himmelskartor och mer information om vad man kan se i de olika stjärnbilderna.
För praktiska himmelsstudier finns också som hjälp himmelskartor månad för månad och dessutom för både norra och södra stjärnhimlen.
Allra sist i boken följer ett fylligt avsnitt med ordförklaringar (som man gärna kan ta en titt på ett tidigt skede i läsandet) samt ett bra register.
Det här är ingen fälthandbok att ta med sig ut kvällstid tillsammans kikare och ficklampa, utan ett verkligt praktverk med en nästan överväldigande mängd information. Den tynger faktiskt rejält rent fysiskt när man har den i knäet!
I bokhyllan har den sin givna plats bredvid den magnifika "Jorden", från samma förlag.
Så jobbar vi med nyheter