Två brunfläckade socialdemokrater

Viktigt, för att både Allan Vougt och Rickard Lindström just vid den tidpunkten var chefredaktörer för Arbetet respektive Socialdemokraten, det vill säga partiets största tidningar.
Bägge fanns i statsminister Per Albin Hanssons omedelbara närhet, Vougt som hans förtrogne och Lindström som förkunnare av Hanssons älsklingsidè - "folkhemmet".
Är beskyllningarna sanna? I så fall - hur var det möjligt? Var Per Albin själv anfäktad? Oberoende av varandra har veteranen Kaj Björk och en fil dr i historia Lars-Erik Hansen skrivit varsin bok i ämnet.
Björk har tagit sig an Vougt, "En utskälld man". Hansen skriver om Rickard Lindström. Bägge böckerna följer sina föremål från vaggan till graven men den eventuella nazismittan är naturligtvis det intressantaste.

*
Hansen har bestämt sig för att försvara Lindström. Det förleder honom till ett egendomligt, demagogiskt framställningssätt. Mot Lindströms många tyskförstående skriverier ställer Hansen vad verkliga hel- och halvnazister tyckte. Resultat förstås: Lindström var inte så farlig i alla fall! Lägg därtill att Hansens stil är onyanserad. Det är en fil dr i historia som kör med rallarsvingar.
Hansens huvudärende är annars att uppvärdera Lindströms åtminstone tidvis våldsamma antikommunism. Inte heller detta lyckas författaren. Kommen till sidan 62 får jag så när hjärtslag.
Där står att: "Hitler kom således till makten bland annat genom den socialdemokratiska ledningens medverkan..."
Författaren syftar antagligen på fullmaktslagarna Hitler fick av riksdagen efter riksdagshusbranden 1933. Sanningen var att socialdemokraterna var de enda som röstade EMOT Hitler - ett livsfarligt företag.
I ett och samma stycke finns flera andra felaktigheter förutom att det ibland är omöjligt att begripa vad som menas. Rekommendation: låt den boken ligga!

*
Björks finslipade arbete däremot tål att läsas noggrant. Fram träder inledningsvis bilden av en snitsig men något villrådig yngling ur högborgerligheten. I spillrorna efter första världskatastrofen hittar unge Allan Vougt ett ankarfäste i socialismen. Snart stabiliserar han sig ytterligare som socialdemokratisk journalist och blir snabbt chefredaktör för anrika Arbetet i Malmö.
Så kommer Hitler och andra världskriget. Låt oss säga det med en gång: Vougt var inte mera nazist än du och jag. Han var en franskorienterad bildad herre med utpräglat demokratisk åskådning. Men han levde i en helt annan tid och pallade inte riktigt för trycket. Dessutom hade han fatal förmåga till valhänta formuleringar.
Hitler såg ut att sluka Europa sommaren 1940. Bara Winston Churchill var kvar. Svenska regeringen bombarderades inte bara med tyska hot. Stordelen av militären, diplomaterna, kungahuset och storfinansen krävde av den arme Per Albin Hansson inte bara eftergifter utan helt enkelt en tyskvänlig kurs.
Etablissemanget intrigerade och högerledaren Bagge var inte sämre. Hellre än att avgå föll Per Albin undan. De tyska "permittenttågen" började rulla.
Det är då Vougt undslipper sig att det inte gör så mycket eftersom tågen rullar på natten! Något han med rätta fick äta upp i årtionden efteråt. Han begrep inte eller ville inte begripa att tysktågen till Norge var livsfarliga för motståndsviljan. Kontakten med basen var aldrig hans styrka.

*
Det finns mera. Vougt skrev tyvärr många artiklar till förmån för en kompromissfred mellan de västallierade och Hitler de tunga åren 1940-42. Och då fordrade logiken en hel del "förstående" ord om att man borde kunna leva med Hitlertyskland. Churchill borde kanske sluta fred! Svårsmält idag men Vougts vänner, de franska och danska partibröderna, samarbetade just då med sina tyska ockupanter.
Sammanfattningsvis: Världen störtade samman och socialdemokraternas gamla riktmärken i utrikespolitiken som nedrustning, Nationernas Förbund och Internationalen försvann som löv i stormvinden.
Vougt - och Lindström - försöker då åter att se världspolitiken som ett stormaktsspel där alla stormakterna i stort sett är lika goda kålsupare som slåss om olika landbitar. De begrep inte eller ville inte begripa att andra världskriget var ett folkmords- och förintelsekrig där Nazityskland gick i spetsen.
Hur är det nu? Kanske vi ser på dagens konflikter med gårdagens glasögon?

Två brunfläckade socialdemokrater

Två böcker om två gamla socialdemokrater - hur kul är det? Inte alls faktiskt. Men viktigt. Viktigt, för att de bägge vanligen framställs som nazianstuckna under andra världskriget.