Två procent till kulturen
Stina Oskarsson, konstnärlig ledare vid Orionteatern i Stockholm, gör nu en kanske historisk insats för kulturen i Sverige.
Foto:
Först nu, dryga 30 år efter det att 1974-års kulturpolitik lades fast, arbetar en ny statlig kulturutredning för att söka forma en kulturpolitik i vår tid. Men debatten och samtalet om kulturen uteblev tills några teaterchefer tog till orda och påtalade den stora tystnaden.
Debatt är en sak, handling en annan. Stina Oskarsson handlade. Startade en skuggutredning och en tankesmedja tillika. Syftet att få igång en debatt tycks redan uppfyllt med råge. En debatt som ibland går över gränsen till det anständiga, men debatten är dock äntligen igång. Plötsligt är det viktigt för många att delta i den debatten.
Framför allt vill skuggutredningen tala om kulturens värde och innehåll. Varför kultur och till vem? Sedan kommer medlen. Man vill inte nu diskutera resurser. Men det är en vansklig strategi och alltför idealistisk. Till slut handlar det ändå om resurser. Och inte minst när den sittande kulturutredningen har som direktiv att inte öka de statliga ekonomiska ramarna. Marknadstänkande tycks vara på väg in också till kulturen.
*
Idag utgör kulturbudgeten 0,82 procent av den totala statliga budgeten. Det är skamligt lite. Ingen skillnad tycks det vara på regeringar av olika kulörer. Alla har genom åren samma låga ambitionsnivå. Men snacka kan man, om kulturens stora betydelse. Då firar retoriken och formuleringarna triumfer.
Men att komma ner till människors vardag är svårare. För kulturen är livsviktig, faktiskt. Kanske kan ett kinesiskt uttryck hjälpa oss att förstå. Kultur är som vatten, säger man. Vatten som finns överallt, vatten som tränger in överallt och att vatten är livsviktigt för människan.
Kultur är också som ringarna på vattnet. Sprider sig obönhörligt i allt vidare kretsar från ett starkt och tydligt centrum. Det är uppenbart att Stina Oskarsson kastat i en riktigt stor sten så som debatten nu ständigt vidgas. Men kultur är också som koncentriska cirklar, som vidgar sig från ett centrum av den etablerade "finkulturen" och infrastrukturen av institutioner.
Utanför litteratur, scenkonst och konst kommer många kulturyttringar i vårt samhälle: folklig kultur i olika former, barnkultur, kulturföreningar, studieförbund, bokcirklar, kulturskolor, historisk kultur i form av byggnader och konst. Ja, alla kan fylla på för att upptäcka hur kulturen sprider sig och blir till en viktig del i människors liv.
Men till slut handlar det ändå om resurserna. Kulturens del av den gemensamma kakan. Den kaka vi alla bakar med ingredienser i form av skattepengar. Kakan som är grunden till det goda samhället. Där bitar skärs ut till sjukvård, utbildning, barn- och äldreomsorg, infrastruktur, med mera.
Och så den ynka lilla strimlan till kulturen. Jag kan ha viss förståelse att det kan vara svårt att diskutera reda pengar i detta skede. Men det finns en lösning. Sätt upp ett procentmål.
*
Under många år drev de humanitära organisationerna kravet på ett enprocentmål för biståndet. Målmedvetet drev man debatten och gav den samtidigt ett allt tydligare innehåll. Nu är man där och resurserna är allmänt accepterade. För kulturen är det uppenbart dags att sätta upp och målmedvetet driva ett mål på två procent av den totala statsbudgeten. Vilket skulle innebära en dryg fördubbling av de gemensamma resurserna till den livsviktiga kulturen. Ett mål som borde nås inom 4-5 år.
Med erfarenhet från debatten om biståndsmålet skulle ett tvåprocentmål för kulturen kunna tillföra stora värden. Dels blir det garanterat debatt om ett sådant mål och kulturen därmed tydligt satt på samhällskartan, dels tvingas man till en kreativ diskussion om innehållet och sannolikt också om principerna för resurser till kulturen.
På liknande sätt borde ett tvåprocentmål sättas upp för kulturen på Gotland. Idag utgör de cirka 28 miljonerna 1,1 procent av totalbudgeten (minus sjukvården). Alltså ligger Gotland lite bättre till och det är bra.
Jag är medveten om att man kan trixa med siffror och göra beräkningar på olika sätt. Det viktiga budskapet är att sikta mot en fördubbling av kulturbudgeten också här. Det skulle betyda mycket för människorna på ön, inte minst om barnkultur gavs hög prioritet och nya resurser.
Ett redan intressant kulturutbud skulle förstärkas och bidra till att dra människor och verksamheter till ön. Sannolikt en viktigare strategisk ingrediens än man anar för att nå de 65 000 invånarna år 2025.
Måtte en bred debatt och ett kreativt samtal om kulturen nu komma igång också på Gotland. Hittills har den offentliga debatten i stort sett varit obefintlig.
Kom loss nu!
Så jobbar vi med nyheter