Två timmars biotittande utan mervärde
FILM: Colin Nutleys Angel
"Angels" brister är tiofalt större än förtjänsterna. I huvudrollerna: Helena Bergström och Rolf Lassgård. Foto: Tony Nutley
Foto:
Det finns också många likheter mellan Nutley och Richard Hobert. Båda är lite för vita, gamla, manliga och okonstnärliga för att tas på allvar. De anses stjäla filmpengar som borde ges till unga invandrarkvinnor i stället. När de gör bort sig väntar slipade knivar.
Knivregnet började falla på Hobert när den beryktade peruktrailern till "Tre solar" träffade bioduken. Nu har trailern till "Angel" fått nästan samma mottagande. Oj, Nutley goes rock. Rolf Lassgård med gitarr! Helena Bergström med plommonstop! Rikard Wolff i läderrock! Nutley hade lika gärna kunnat biovisa sitt ansikte i en måltavla och dela ut tomater till publiken.
Här någonstans började jag gräva skyttegravar till Nutleys försvar. Jag har ofta gillat hans filmer. Och jag tycker han har lika stor rätt till sin egen bild av rockmusik som du, jag och Andres Lokko.
Men på två timmar tillför "Angel" inget mervärde. Den är ett försök att göra ett tungt drama om ett aktuellt ämne - kändisfixering, löpsedelshysteri - men blir bara tungfotat.
Dialogerna är inte sällan skickligt gestaltade, men vill man se folk prata om något man redan vet kan man ju titta på "Lilla Aktuellt".
Så jobbar vi med nyheter