Men låt oss börja från början.
Raoul tycktes förutbestämd att bli något stort, född in i den mäktiga Wallenbergklanen som han var. Men Wallenbergarna ville inte ha honom. Visst var grabben begåvad och populär på Östermalm. Men var han inte alltför pratsam, alltför skådespelaraktig för att bli bankir?
Vid andra världskrigets slut var Raoul bara en medelmåttlig livsmedelsgrossist med Ungern som specialitet.
Året 1944 var Sverige i ett trängt läge. Det lilla neutrala landet hade tvingats till alltför många eftergifter för Nazityskland. Hög tid att lägga om kursen, hög tid att försäkra sig om segrarnas vänskap.
Detta i ett läge när amerikanerna hota att bomba Göteborg om inte Wallenbergarnas kullagerleveranser till Hitler upphörde!
Bästa sättet att behaga amerikanerna var vid denna sena tidpunkt att söka rädda de judar som ännu levde. Folke Bernadottes vita bussar skulle komma.
Instruktioner och pengar
Men nu sommaren 1944 stod judarna i Budapest i blickpunkten både för amerikanerna och svenska UD:s "nyväckta skrivbordsaktivister" för att låna Carlbergs snärtiga formulering.
USA försåg Wallenberg med instruktioner och pengar. UD utnämnde honom till extra diplomat i Budapest. Wallenberg avreste omedelbart.
Under sitt halvår i Budapest arbetade Raoul dag och natt för att rädda judar undan mordiska tyskar och ungerska "pilkorsare". Han var inte ensam om det men det var han som stod för det otroliga. Just genom sin skådespelarbegåvning och sin självmedvetenhet.
Nytt är Jangfeldts bevis för att Wallenberg faktiskt förhandlade med ondskan själv, det vill säga Eichmann.
Carlbergs svaghet är att hon nästan helt solidariserar sig med Wallenbergs släktingar och deras kampanj för befria Wallenberg från ryssarna.
Spioneri
Den ryskkunnige Jangfeldt är mera källkritisk och vågar ställa kyrkan mitt i byn genom att ställa frågorna: varför fängslade ryssarna Wallenberg? (januari 1945) Varför lät Stalin till slut mörda honom? (juli 1947)
För ryssarna var Wallenberg en tysk-amerikansk spion.
Bara det faktum att han uppsökte dem frivilligt var misstänkt. Förbindelserna med USA och olika tyskar var det värsta. Farbror Jakob hade utomordentliga kontakter i Tyskland.
Förberedde kanske Väst en separatfred med tyskarna via Himmler ("Himmlerspåret") för att sen kasta sig över Sovjet? Var kanske inte dealandet med olika judegrupper en täckmantel för detta?
Wallenberg spelade utomordentligt högt alldeles på egen hand och till slut förlorade han. Kunde han ha räddats?
Enligt Jangfeldt var aldrig någon "utväxling" aktuell. Är det så faller Carlbergs bittra förebråelser mot utrikesminister Undén för hans vägran att söka byta liv mot liv.
Utmanade Ryssland
Troligen insåg ryssarna sitt misstag. I varje fall blev svenskarnas många påstötningar besvärande. Jangfeldt menar att Wallenberg nu visste för mycket efter sina fängelser och förhör för att kunna släppas. Återstod giftsprutan.
Raoul utmanade inte bara de paranoida ryssarna. Visserligen hade han samarbetat intensivt med de anställda på svenska ambassaden. Men Jangfeldt avslöjar deras bittra motstånd mot hans metoder. Så gör inte en diplomat!
Oförtjänt hundhuvud
Wallenberg skadade svenska intressen tyckte byråkraterna som ändå var modiga personer.
Ambassadör Danielsson måste till och med ha trott, att Wallenberg helt enkelt stal med sig pengar och ädelstenar vid sin övergång till ryssarna - ve den som vågar utmana en självmedveten byråkrati!
Till slut.
Jag tror inte riktigt på författarnas alla invektiv mot Undén. Den mannen fick i alla år oförtjänt bära hundhuvudet för baltutlämningen.
Plats för ytterligare forskning om den svenska Sovjetpolitiken och behandlingen av Raoul Wallenberg.