Udda typer med skruv

Skådespelaren Jonas Karlsson odlar just nu ett glest skägg för att gestalta det stora författargeniet August Strindberg i en dramaserie för Sveriges television, i regi av Stig Larsson och med manus av Peter Birro (dagens svenska genier?).
Samtidigt gör Jonas Karlsson debut som författare. Boken heter "Det andra målet" och är ett antal noveller om människor som känner varandra eller hakar i varandra på något sätt, så där som det kan bli i livet.

*
Några kompisar brukar träffas och äta lunch på restaurang Gondolen i Stockholm. Någon kommer för sent, någon kommer tidigt, eller inte alls av olika skäl - och när de träffas blir det inte alls som de föreställt sig.
En har en rätt hopplös historia ihop med en minister, som låter sin assistent ta de obekväma stötarna.
En vägrar beställa familjemåltiden på det stora möbelvaruhuset i någon sorts mild protest mot barnarbete och multinationella företag som tar över världen och som tänker länge och intensivt på att han ska säga "lax" och "köttbullar" i stället.
En annan lite udda figur är stel på gränsen till cementerad, innesluten i sig själv, kontrollerande och ensam på jobbet. Tills han plötsligt en dag upptäcker ett handskrivet kuvert adresserat till sig själv i grannbilen på jobbparkeringen. Han väntar, bevakar bilen som står där alla timmar på dygnet tills snön börjar falla och någon plötsligt kör iväg med den. Vem skrev brevet och varför?
August Strindberg skrev noveller. Nu tror jag verkligen inte att Jonas Karlsson gett ut en bok för att bli jämförd med Giganten. Han har berättat att han höll på att skriva en pjäs, när de fiktiva personerna började bli högljudda och kräva plats. Han lade dem åt sidan och tog fram dem då och då, tills han insåg att de var "karaktärer" och inte bara några roller i periferin. Alla är verkligen lite skruvade, men normala, så där som människor är.

*
Berättelserna är lite grand som Rubriks kub. En vridning och bilden blir helt annorlunda. Du tror att du hänger med, tills författaren slinker bakom knuten och visar ett nytt perspektiv. Språket är lättflytande och det hela är elegant hopkommet, för att inte säga begåvat, rätt underhållande och samtidigt - rätt likgiltigt.
Jag börjar tänka på den där boken om vad kända och okända människor gör hela dagarna, som språkgurun Fredrik Lindström skrev för något år sedan. Jaha, och?
Jag hade kanske större förväntningar på Jonas Karlsson, som har en sällsynt intensitet i det han gör som skådespelare.