Underhållande och roligt - det politiska får man på köpet
Titeln Trekant syftar på tre parallella berättelser: den om den sexuella trekanten, den om längtan att bli tre genom ett barn och den om vänskapen mellan tre kvinnor: Mackan, Hedda och My.
Jag läste böckerna i fel ordning, Trekant först och Smulklubben sen. Det gjorde ingenting märkte jag. Tvärtom, det var kul att läsa hur allt blev som det blev i efterhand och inte alls förvirrande.
*
För en tvärhetero utan ett uns av fördomar, som jag själv skulle beskriva mig, är boken verkligen den lärobok i lesbisk kärlek som är ett av författarens underliggande motiv. Man får nyttiga inblickar i hur lika problem och längtor är, oavsett vem man blir kär i eller attraherad sexuellt av. Men hur olika det är i hur vardagen och möjligheterna ser ut för heterofiler och homosexuella.
Trots att detta budskap går fram är Lodalens böcker inga politiska pamfletter. Det är underhållande och roligt att läsa, det politiska får man på köpet.
Språket är lite burdust och vulgärt, men hade jag reagerat om författaren varit en man? Det är svårt att veta var de egna fördomarna börjar och slutar. Här finns också nya ord och nya stavningar av gamla ord i en salig blandning.
De som vill få sina fördomar angående homosexualitet bekräftade kan säkert hitta motiv för detta genom att läsa Trekant. De som vill ompröva sin syn på dem som blir kära i personer av samma kön, kan göra det. Men i grunden visar nog boken ändå tydligast av allt att det som driver oss och begränsar oss i våra relationer, både i kärlek och sex, är väldigt mycket det samma. Bara det att vi är ovana att se den homosexuella kärleken så öppet och oproblematiserande skildrad.
*
Under första delen av boken läser jag lite halvengagerat, visst det är roligt och lättsamt men det finns ingen riktig story som biter sig fast. Större delen av boken är skriven på Gotland och kanske är det den andra halvan för där vaknar historien till liv och engagerar läsaren.
Särskilt fångas jag av författarens beskrivning av hur huvudpersonen, My, tar sig igenom traumat efter en plötslig separation. Skildringen är lång, detaljerad och obarmhärtig men jag läser den i ett sträck utan att kunna lägga ifrån mig boken. Det är inte vackert men verkligt.
Upplösningen av historien är ganska rolig. Både ett happy end och ett okonventionellt slut på en okonventionell bok.
Så jobbar vi med nyheter