rkestern har gjort en lång rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och ger årligen 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik.
Och nu kommer orkestern till Gotland. Måndag kväll den 11 april spelar de på Wisby Strand i ett arrangemang av kulturföreningen Roxy i samarbete med Gotlandsmusiken, Musikaliska Sällskapet i Visby och Wessmans Musikförlag.
Orkestern turnerar regelbundet utomlands och spelar in skivor som hyllats av den internationella fackpressen. Bland orkesterns senaste inspelningar finns två kritikerrosade cd med orkestermusik av Mieczyslaw Weinberg, vän och kollega till Sjostakovitj.
I Visby kommer orkestern att spela Sergej Prokofjevs femte symfoni och Wilhelm Stenhammars "Serenad", men vem som kommer att dirigera orkestern i Visby är ännu inte klart.
Berömda "femmor"
Musikhistorien kan visa upp en lång rad uppskattade "femmor": Beethovens, Tjajkovskijs, Mahlers, Sibelius, Sjostakovitjs och Prokofjevs. Detta har nu inte så mycket med talmystik som med konstnärlig utveckling att göra. Den femte symfonin är krönet både på personlig mognad och musikalisk uttrycksförmåga.
Efter den fjärde symfonin tog det 15 år innan Prokofjev skrev sin femte 1944. 1936 flyttade han hem till Ryssland efter många år i Frankrike. Men efter bara några månader drabbades musiklivet av en hård smäll: Sjostakovitj fördömdes kraftfullt i Pravda för sin opera Lady MacBeth från Mtsensk. Från den dagen var det socialrealism som gällde.
1944 flyttade Prokofjev till en statlig tonsättarby söder om Moskva. Där bodde och arbetade också Sjostakovitj. Han började genast arbetet med symfonin som kom att bli ett episkt, storslaget verk målat med breda penseldrag.
Skrev om verket
Här finns inte bara de tvära sarkasmerna och den brutala motoriken, utan också ett empatiskt djup som är ovanligt hos tonsättaren. Det är en lång, fängslande och gripande musikalisk resa som slutar ljust.
Wilhelm Stenhammar handplockades av Göteborgs Symfoniker 1907 och stannade som dirigent till 1922 och förmodligen lade hans dirigentgärning hinder i vägen för komponerandet.
Stenhammar arbetade på "Serenad F-dur under somrarna 1908, 1912 och 1913. Hösten samma år fullbordades verket och det uruppfördes märkligt nog av Hovapellet i Stockholm 1914 med tonsättaren som dirigent.
Stenhammar var av någon anledning missnöjd och lät serenaden ligga till 1919 då en sats ströks och yttersatserna transkriberades från E-dur till F-dur. Julius Rabe recenserade det nya uruppförandet i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning:
"Den som gör sig mödan att lyssna skall möta ett känsloliv, så rikt och finsträngat, så ädelt och rent, att man i Stenhammar, trots hans återhållsamhet, måste se en av våra största konstnärskaraktärer."