Uppochnedvända världen
Den senaste tiden har medierna fyllts av "affärer" som förvirrar. Den stora allmänheten äger ingen egen direkt insyn i alla så kallade affärer utan är hänvisade till journalistisk rapportering.
Ett annat exempel är att statsrevisorerna rapporterar att våra biståndspengar går till privata fickor, eller till att stödja statsbudgeten i genomkorrupta länder i Afrika. Att bistånd ska gå till de behövande är självklart, tror man, men inom biståndspolitiken tycks det vara det uppochnedvända med det.
Rapporteringen av allt det här med olika "affärer", avhoppade ministrar, och mystiska rådgivare, är så fragmentiserad att majoriteten av den svenska allmänheten säkert skriver under på att vi verkligen lever i den uppochnedvända världen.
*
Nu rapporterar medieforskaren Kent Asp att det är journalisterna som styr politiska händelser mer än vad politikerna själva gör. Kent Asp hänvisar till forskningsmaterial från åren 1989-2005 som presenteras i den nya boken "Den svenska journalistkåren".
Forskningsmaterialet påstås säga att år 2005 anser endast 22 procent av den svenska allmänheten att politiker har "mycket stort inflytande". Dubbelt så många bland allmänheten, 45 procent, anser att journalisterna har "mycket stort inflytande".
Det att den svenska allmänheten anser att journalister styr det politiska skeendet skapar ännu mer förvirring i den uppochnedvända världen. Forskningsmaterialet är säkert korrekt, i akademisk mening, men vad är den verkliga betydelsen eller substansen i ordet "inflytande"?
Kent Asp säger i DN att de utfrågade "anser" att journalister har "mycket stort inflytande", men det är inte samma sak som att äga inflytande. Jag tror, i motsats till vad medieforskarna antyder, att journalister bara kommer åt politikerna på ytan. Alla "affärer" säger egentligen att medierna, som den granskande makten, bör gräva ännu ivrigare och fullgöra sitt uppdrag ännu bättre än nu - till allmänhetens nytta.
*
Det sorgliga är att den nyttiga journalistiken är på väg att försvinna. Det kan till och med hävdas att journalistiken är på väg att ta död på sig själv. Här följer tre aktuella exempel på det:
Bloggaren Alex Schulman i Aftonbladet säger att han blivit så elak i skrivandet att han inte känner igen sig själv. Han säger att han inte ens vet om det är han själv som skrivit eller om det är någon annan. Han känner sig uppochned och slutar.
Den grävande journalisten Trond Sefastsson i TV4 har levt på ett rykte som sanningssökaren. Nu är han misstänkt att ha tagit mutor för att plantera ut osanningar. Sefastsson har svårt med upp eller ned i grävandet.
Den hjärnförvirrade politikern Gustav Fridolin blev journalist. Nu säger han i tidskriften City: Om vi alla efter att ha läst en artikel eller sett ett reportage lär oss ställa frågan "vem tjänar på det här?" så blir vi nog bättre mediekonsumenter.
Fridolins förslag kan tyckas klokt - men är i själva verket ett av de mest förvirrande och uppochnedvända uttalandena som hörts om media eller journalistik på länge. Fridolin vet nog inte alls vad som är upp eller ned. Förvirringen tilltar.
Det finns många skribenter i media som skriver utan att de själva, eller någon annan, tjänar ett enda öre på det. Tänk om alla, som läser dessa skribenter, i exempelvis kultursidorna, skulle läsa med Fridolins fråga som grund - om vem som tjänar på det hela? Det vore döden.
Nej, Fridolins förslag är så pass förvirrande att det är direkt skadligt.
Så jobbar vi med nyheter