Ur människovärlden, en diktsamling

Lennart Sjögren
Ur människovärlden
Dikter
Albert Bonniers Förlag

Poeten Lennart Sjögren platsar bland de riktigt stora, de som med barnets självklara enkelhet förmår fånga världen i ett korn av sand. Han är frände med Tomas Tranströmer och William Blake och bortre Orientens ordmagiker.
Skakad läser jag hans nya diktbok Ur människovärlden.
Skakad, därför att han tvingar mig att lyssna inåt, när han tövande öser ur sin livsvisdom och pekar på att han alls inget förstått, samtidigt som man inser att hans insikt sträcker sig djupt in mot kärnpunkten i detta att vara människa.
Om människovärlden säger han:
Ur okändheten kom jag
min plats blev i människovärlden
allt grymmare smakar den mig
men jag har bara den
De obemärkta, men också naturens outsiders, råttorna, insekterna, får likvärdig plats i hans poesi, som till dels handlar om hur vi alla ingår i den stora, föränderliga väv som tillvaron utgör.
En gång "såg (han) ett hjärta brista" och vid graven fanns nästan ingen, men lång tid efteråt hörde han samma hjärta slå. Så är det ju. Ur det förgångna träder ofta de mest osynliga fram och visar sig ha bevarat de starkaste konturerna.
Det är just de lågmälda Lennart Sjögren lånar sin penna, de som "drömmer om ett långsammare strömdrag/som sakta förändrar havsbottnarna".
"Och", säger han, "skulle det så vara mitt sista rop: / Fly! / Fly fanorna!"

Den mellersta av bokens tre avdelningar innehåller ett helgonöde. Lennart Sjögren ser hur den lemlästade efter pina och död osett hittar en ny form medan regnbågen står över henne.
och som inget hänt
uppsteg hon på den.
Om hoppet, människans ofattbara följeslagare genom det outhärdliga, skriver han så strupen snörs samman på läsaren. Hårdare än järnet, segare än undergången, uthålligare än dyningen, "så är vårt hopp", säger han.
Det låter sig inte tillintetgöras i sitt försvinnande utan avvaktar en annan tid för att återuppstå med nytt namn.
Att läsa Lennart Sjögrens Ur människovärlden är bittert igenkännande och vilsam tröst.
Redan väntar jag otåligt på att höra honom tala igen.