"Utlottningen" är knappast storslagen - men rik på sång
Mot en duk i bakgrunden visas ett par filmsekvenser för att illustrera återvändande gutaättlingarnas första intryck av fädernas land.
Rekvisitan är minimal och inskränker sig till en dolk och en halv näve låtsassnö som vid ett tillfälle släpps från taket ner över den olycksdrabbade Torlaiv, en av dramats huvudpersoner.
Det är heller inte en föreställning som bjuder publiken på några storslagna skådespelarinsatser.
I Utlottningen är det i stället andra element som skapar den fängslande intensitet som omger dramat. Handlingen bärs fram av uttrycksfull körsång, uppspjälkad med gestaltningar gjorda av Allmänna sångens medlemmar i regi av avgående teaterchefen Örjan Herlitz.
*
Stämningen kring det som händer på scenen etableras effektivt med hjälp av Ulf Grönhagens ljussättning och Jan Ekedahls fantastiska musik i folkton.
Utlottningen är ett gotländskt folkmusikdrama och har skapats av textförfattaren Eva Sjöstrand och musikern Jan Ekedahl, med Mats Hallberg som ansvarig för körarrangemanget. Samma trio som för några år sedan låg bakom det framgångsrika verket Volund.
Då liksom nu har Eva Sjöstrand valt att gräva där hon står.
*
Utlottningens ramhandling är enkel och välkänd för alla med grundläggande kunskaper kring gotländsk historia och sägen. Gutasagan berättar om hur öns befolkning växte så mycket att landet inte längre kunde livnära dem alla. Tinget beslutade då att var tredje man skulle lämna Gotland för att öka chanserna till överlevnad för de som blev kvar.
Vilka som tvingades att lämna släkt och gård avgjordes enligt sagan i en lottning.
I Sjöstrands version finns kärleksrelationen mellan det unga paret Torlaiv och Hailvi, som genom sitt öde illustrerar för publiken hur den grymma lösningen på öns nöd skapar nytt armod när människor med tvång separeras från varandra.
Utlottningen kan tolkas på flera plan. Den fungerar dels som ren upplysning kring Gotlands kultur och kommer hos delar av publiken säkert att skapa intresse att lära sig mer om öns myter och historia.
*
Den ger även en välbehövlig balans till de ytliga utröstningarna som sker på löpande band i tv:s otaliga dokusåpor. Utlottningen kan också ses som en kommentar till den ständigt pågående utstötningen av oönskade folkgrupper liksom de flyktingströmmar som präglar människans historia, inte minst i modern tid.
Men dramat lider en aning av sin brist på rekvisita, vilket är märkligt när så mycket möda lagts ner på kostymen. För en publik som är borstkämd med Medeltidsveckans alla attribut blir det nästan lite fånigt att se hur en den beväpnade här som stormar Torsburgen likt lekande barn låtsas hålla spjut och svärd i sina händer.
En del av trovärdigheten försvinner också genom att de flesta av dramats ynglingar gestaltas av medelålders män.
*
Hoppen i tid är i bland för långa och det känns nästan som att man emellanåt försöker att forcera handlingen.
Flera gånger tas genvägar när körmedlemmar får agera berättare och helt frankt tala om för publiken vad som händer i stället för att spela upp det. Greppet fungerar till en del men gör att berättelsen upplevs som onödigt komprimerad, framför allt mot slutet av den timslånga föreställningen.
Det starkaste och mest kvardröjande intrycket gör stommen, nämligen sången och musiken. Det är här föreställningens styrka ligger och det skulle kännas som ett slöseri om detta folkmusikdrama inte utmynnar i en cd.
Utlottningens föreställningar på Länsteatern i Visby är alla utsålda, men det har redan talats om ytterligare föreställningar, kanske i form av en turné på landsbygden.
Så jobbar vi med nyheter