Uttömmande om biskop Brask och hans syn på Gotlands tillhörighet
Biskop Brask har ju för alltid skapat sig ett namn i historien via brasklappen "Härtill är jag nödd och tvungen" vilken dock numera mer räknas som en historisk myt.
Foto:
Om Hans Brask, hans tid, vänner, kolleger och fiender har historikern Per Stobaeus skrivit en tung volym med nya forskningsrön omkring denne handlingskraftige biskop via bland annat hans eget efterlämnade, rika källmaterial.
I "Från biskop Brasks tid" (Artos ocn Norma bokförlag) fortsätter författaren sin doktorsavhandling om biskopen, som lades fram 2008, och den innehåller fördjupningar på en rad områden men kan också läsas fristående.
Per Stobaeus behandlar ämnet ur en mängd synvinklar. Ett kapitel har stark Gotlandsanknytning; Hans Brask som historiker, som avhandlas på 40 sidor. Här går författaren igenom och studerar hur Hans Brask använde historien, urkunder och lagar när han argumenterade för Sveriges rätt till Skånelandskapen och Gotland. Vilka förebilder och läromästare han hade i och utanför Sverige samt i vilken utsträckning han var påverkad av göticismen är ämnen som Per Stobaeus avhandlar.
Hans Brask spelade en huvudroll i förberedelserna för återtagandet av Gotland 1523-1524. Det svenska erövringsförsöket misslyckades men öns rikstillhörighet skulle diskuteras vid mötet med danskarna och lübeckarna i Malmö 1524. I detta sammanhang framhöll Brask att Gotland och Sverige förenades genom den gemensamma gotiska historien.
Per Stobaeus menar att Brask var djupt rotad i gamla idéer om Gotland och Skåne men att han vidareutvecklade dessa på ett kreativt sätt som låg i linje med historieskrivningen på kontinenten.
Det är ett gediget, för att inte säga mastigt, verk som Per Stobaeus frambringat genom sin forskning. Men det går förstås att välja bland kapitlen och för den Gotlandshistoriskt intresserade är naturligtvis texterna om Brasks intresse för ön i Östersjön ett måste.
Så jobbar vi med nyheter