Vacker protestbok om gotlandsänget
ldrig har jag väl läst vackrare protestbok än Erik W Ohlssons "Det gotländska änget" (Ödins förlag) som kommer ut i morgon, onsdag.
- Nu var det statliga experter som bestämde hur ängena skulle se ut... De verkliga specialisterna, ängsägarna, med generationers samlade erfarenheter fick inte komma till tals, skriver Erik W argt.
Att de gotländska ängena är en bedövande rik skatt hoppas jag att alla har insett. "Ängarna voro magnifike", skrev redan Linné medan Anna Kajsa Hallgard såg änget som "en lustgård full av skönhet". Nils Lithberg kallade änget "det gotländska landskapets ära och de gamla böndernas ögonsten".
*
Just de gamla bönderna och deras kunskaper imponerar i Erik W:s bok. De visste verkligen vad de gjorde när de brukade sina ängen, och Erik W Ohlsson, själv kunnig och flitig ängsvårdare, förmedlar skickligt den djupa kunskap som fanns kring ängena. Allt hade sin särskilda mening; när och hur fagning och slåtter skulle ske, när och hur träden skulle klappas och så vidare.
Samtidigt som ängets hö var livsviktig för djuren och gården kunde de gamla bönderna uppskatta ängets skönhet. Tre gånger om året "stod änget brud", sa man - de perioder när de var som allra vackrast.
Vi får också mycket utmärkta lektioner om det som hör änget till; om dess buskar och träd, om gräs och blommor, om svampar och om det senaste tillskottet, tryffeln, som kan vara "ängets svarta guldklimpar". 5000 kronor per kilo till producenten är ju inte så illa!
Men det är inte bara för skönhetens och pengarnas skull vi skall måna om våra ängen. Samtidigt håller vi liv i växter och djur och cirka 5000 organismer, påpekar Erik W.
*
Idag hävdas cirka 150 ängen på Gotland på totalt 350 hektar. Det kan låta mycket, men är ändå bara en enda procent av vad som fanns vid 1800-talets mitt. Då täckte ängena tio procent av Gotlands yta!
De ideella krafter som idag arbetar för att hävda och bevara våra ängen utför en prestation som gotlänningar och andra kan känna sig djupt tacksamma för. Men de stöter som sagt på patrull av statliga, byråkratiska regler där särintressen som botanister och arkeologer tagit över utan att begripa vad det handlar om. "Det hela är inte någon botanik utan en gammal bruksform", skrev "ängsprofessorn" Lars-Gunnar Romell redan 1943 i ett brev som Erik W citerar. Läs det!
Ändå är Erik W optimistisk om framtiden och avslutar boken dels med att kort presentera samtliga hävdade ängen, dels genom att närmare beskriva en rad typiska ängen. En presentation att använda som guide vid en rundresa till dessa gotländska skatter.
Boken är genröst illustrerad med både gamla och nya bilder. Här finns många av Masse Klintbergs hundraåriga bilder, äldre bilder också av naturvårdarna Torgny Frisk-Bånge och Erik W:s far Arvid Ohlsson, flera fina bilder av bokens förläggare och initiativtagare Thorbjörn Ödin, och inte minst bilder tagna av Erik W själv - han visar sig också vara en riktigt bra fotograf.
Alltså en läsvärd bok med mycket skönhet, mycket kunskap och en god portion ilska.
Så jobbar vi med nyheter