Vackert om Linné på Gotland
Den 22 juni (3 juli) Vi vaknade med dagen kl. 2 om morgonen och fingo framför oss i ögnesikte Carlsöarne.
Havet var slätt som en spegel, på vilket här och där svarterna summo. Här såges inga tumlare eller marsvin, ej heller några skepp. Sjöfolket förnötte tiden med fåfängt prat om tvenne stora karlbunklar, som skolat suttit uti Clementis kyrka i Wisby, och här tillika med danska Kong Waldemars IV skepp gått i kvav.
De allenast kunde tro, att masten än i dag plägade synas i stilla vatten och att karbunklarnes glans emot solen under tiden lyste upp i de sjöfarandes ögon.
Det var 1741, Carl von Linné nalkades Gotland tillsammans med sex medarbetare och han gjorde som turisterna än idag; han stannade till första veckan i augusti.
- Han skulle hinna mycket under blomningen. Men han tyckte inte om sjön och postjakten vägrade han att resa med. Han hyrde ett eget fartyg. Men det var inte bara blomningen som orsakade brådskan. Han hade även blivit utnämnd till professor i Uppsala.
Nästa år fyller den nyutnämnde professorn 300 år och firandet av Sveriges mest kända naturvetenskapsman kommer att bli grundligt när man ska uppmärksamma nytänkande, kreativitet, nyfikenhet och, inte minst, utvecklingsoptimismen hos Linné.
Firandet på Gotland tjyvstartar, som en förvarning om Linnéåret, med en ljuvligt vacker bok, Linné på Gotland av Marita Jonsson, utgiven på det nya ambitiösa förlaget Gotlandsboken i Vamlingbo.
Carl Johan Åberg är styrelseordförande för Gotlandsboken:
- Riksbankens jubileumsfond är en viktig finansiär, liksom flera privatpersoner. Och bara det att Vamlingbo längst ner på Gotland har ett eget bokförlag, är viktigt för identiteten.
- Jag har jobbat länge med Linné, säger Marita Jonsson. Jag har kommit Carl nära i dagböckerna. Där framtonar han som fri, poetisk naturlyriker. Men det är en svårläst dagbok, den är sliten och tunn.
Linnés dagbok finns i London, i tryggt förvar hos Linnean Society. Och där har hon alltså kommit Linné så nära att hon blivit "Carl" med honom, medan hon sökt tyda dagbokens bleknade innehåll.
Han förundrades storligen över det då tämligen förfallna Visby:
"Gotland kom mer och mer i ögnesikte, Klinta berg blev mer och mer tydeligit. Carlsöarne lämnades på högra handen och änteligen själva stranderne foros förbi på samma sida helt avhuggne och liksom uppmurade av kalksten till ansenlig höjd.
Solen sken varmt och tiden försvann med dagen till kl. 2 efter middagen, då vi uti Wisby hamn landstego.
Vi voro ej väl inkomne i staden förrän capitainer, lieutnanter, baroner och assessorer feliciterade vår ankomst och folket viste sig mycket humant och vänligt, jag fick logement hos inspektor Lundmarks fru (som var en prydnad för sitt kön), (Carl Lundmark 1701-1761 gift med Anna Catharina Krohn 1716-1792, dotter till arrendator Jochim Krohn på Vibble gård) vilken mig emottog och fägnade som hade jag varit en prins eller gudars son."
Linné red eller vandrade sin gotländska resa - och hans ögon plågades av ljuset från kalkstensvägarna, han färdas helst längs kusterna och ut på öarna.
När Marita Jonsson mer än 260 år senare gör samma resa, kan hon glädjas åt samma fågelsång och samma växtlighet som - Carl.
- Jag har försökt fotografera de bilder han beskriver i ord och det är nog samma ollonborrar i Burs som på Linnés tid...
Tillsammans med dottern Helga Jonsson har hon fotograferat det gotländska landskapet de dagar Linné var där. Fotograferat och noterat att mycket är sig förunderligt likt...Fotnot. Karbunkel:
1 (större) böld: även en vanlig finne.
2 röd ädelsten särsk. om rubin och granat [åld.]Källa: NE
Så jobbar vi med nyheter