Vad stort sker, sker tyst

Samtidigt känns det som att vi fått bevittna ett Bergman-drama, denna gång med ett lyckligt slut.
Svaren på alla frågor kom nu lika överraskande som glädjande. Den enda antydan som förekommit var Linn Ullmanns önskan för en tid sedan om ett konstnärscentrum på Hammars. Men denna önskan var egentligen inte ny. Den har funnits under lång tid, inte minst från Stiftelsen Bergmancenter på Fårö.
Till slut blev det så som alla inblandade önskat sig. Bergmangårdarna görs till ett konstnärscentrum för de sköna konsterna. Ett svenskt San Michele som den tillträdande ordföranden i den nya stiftelsen Bergmangårdarna, Inger Harlevi, så intressant uttryckt det.
San Michele på Capri har sin skapare och legend, Axel Munthe. Hammars på Fårö har sin skapare och legend, Ingmar Bergman. Två svenskar i den stora konstnärsvärlden.

Hedrade och stolta
Det är inte utan att vi svenskar därmed känner oss hedrade och stolta. Dock krävdes det en norrman, Hans Gude Gudesen, för att återta Bergmans konstnärssjäl till Fårö. Och dotter Linn Ullmanns vision som nog uppenbarat sig under långa vistelser på ön.
Här på Fårö har de bergmanska visionerna vuxit fram genom decennier och omsatts i film, teater och litteratur. Nu tycks de fortsätta.
En skygg norrman, så har han karaktäriserats, Gudesen. Det hedrar honom i denna värld där många önskar stå på den offentliga scenen i medias strålkastarsken. Men där råder ytan, där sker sällan något av vikt.
Det är i det tysta de stora tankarna tänks, de intressanta visionerna tar sin form, som glider över i en kreativ process och verklighet. I Bergmans värld ofta med betoning på människans situation i relationer liksom dramaproduktioner som blottlägger vår tid.

Resultatet viktigast
Hur allt detta som nu blivit offentligt vuxit fram får vi kanske inte veta. Det viktiga är resultatet. Att Bergmans konstnärliga arv och konstnärliga gärning kan löpa vidare till nya generationer.
Att Fårö i ett bekymmersamt läge, med avfolkning och nedlagd skola, nu får en injektion som innebär framtidstro. Att Gotland får draghjälp att förverkliga sin Vision 2025, det vill säga att ön skall kunna bli en livskraftig region där ungdomar stannar kvar, barnfamiljer flyttar in och näringsliv vill etablera sig.
Kultur som en tillväxtmotor där intresserade blickar än mer riktas mot denna magiska ö i Östersjön.
Det finns flera ingredienser som sannolikt spelat roll för det vi nu ser. Hela det seriösa anslaget från Fårö, där Bergman från första stund kände sig hemma och välkommen och där han fick sin inspiration, kände närhet till befolkningen och fick arbeta i fred.

Flera satsningar
Satsningen på Bergmanveckan på Fårö i slutet av juni varje år med ett uppmärksammat innehåll har säkert haft sin betydelse.
Bildandet av Stiftelsen Bergmancenter på Fårö har visat på allvaret i att slå vakt om Bergmans arv. Med en styrelse där förre statsministern Ingvar Carlsson är ordförande, plus djup förankring på Fårö med Kerstin Kalström. Dessutom finns imponerande filmkunskap inom stiftelsen. Känns som satsningar som Bergman kunnat uppskatta.
Lägg därtill kommunens generositet att ställa skolan till Bergmancentrets fria förfogande. Allt detta tillsammans med Linn Ullmanns vision underlättade sannolikt för Gudesen att gå in med sitt uppskattade engagemang att bringa möjligheter till fortsatt skapande i Bergmans anda.

Plats för skapande
Det kreativa skapandet återupprättas därmed med Hammars i centrum. Gotland som en plats för skapande kultur stärks. Det torde också ligga väl till med ett samarbete med de internationella centra som finns i Visby: Översättarcentrum, Tonsättarcentrum och Baltic Art Center.
Linn Ullmann har redan talat om hur viktigt det är att ge tillbaks till bygden, den bygd som pappa Ingmar kände så mycket för. Det kan komma att handla om utställningar, uppläsningar, kulturdagar och barnaktiviteter. Ett återupprättande i någon mening av det som den lilla världen kan stå för, så som det uttrycks i "Fanny och Alexander", med värme, närhet, gemenskap och inspiration.
"Fårö är människans ö", skriver Bo Setterlind i en av sina dikter.
Nu kan detta förstärkas och det djupt mänskliga kan finna sin väg.