Vad vill politikerna med kulturen?

Ja, det blev märkligt tyst.
Fanns ingen kraft över för en gnutta debatt? Att redovisa sin politik på ett viktigt område borde per definition leda till debatt.
Eller är enigheten total?
Eller var det sommarens alla förlustelser som tog över med intensiva kulturaktiviteter runt ön?
Och var fanns alla kulturutövare och kulturkonsumenter?
Satt de i sina stugor och tänkte?
Eller pågick samtal som inte nådde offentligheten?

Ett år till valet
Nu när höstens friska vindar fläktar oss kan det vara dags att fundera på kulturen och kulturpolitiken igen. Dessutom ett år kvar till valet. I ärlighetens namn skall sägas att kulturdebatten har svalnat också på fastlandet. Litterära manifest är diskussionsämnet för dagen.
Men låt oss backa till försommaren och påminna oss om vad partierna uttryckte om kulturen på Gotland. När jag läser om dessa sju inlägg blir jag glad. Partierna har tänkt till och format en politik. Det känns som att de uppskattade denna möjlighet att synas och nå ut. Jag tänker att detta skulle jag vilja se på liknande sätt också på andra viktiga politikområden.

Central roll
Av övergripande syn på kulturen sägs vad som kan förväntas. Man talar om kulturen som en obunden och förändrande kraft med en central roll i samhället, en avgörande del av demokratin och yttrandefriheten, nyckeln till mänsklig kraft, att kulturen ger oss rötter och kan vara brobyggare, en grundläggande rättighet och att kulturen skall sitta i högsätet.
Fraser, kanske. Men jag upplever ändå en genuin känsla i det jag läser.
Två specifika områden lyfts fram, barn och unga respektive kultur för regional tillväxt.
Vad gäller barn och unga är det skolan och skolans möjligheter som står i centrum.
Man talar om skapande skola, att ta vara på det skapande och kreativa hos barn och unga. Att kropp och själ hänger ihop.
En särskild barnkulturplan borde utarbetas. Ja, att en barnkulturpolitik är bland det viktigaste att ta fram. Detta skriver man gärna under på, liksom att biblioteken är något av en ryggrad i kulturutbudet.
Inga prutningar här. Kulturen som en kraft för regional tillväxt tas upp i samtliga partiers program.

Tillväxt
Kulturen kan skapa ett kreativt klimat, förstärka bilden av Gotland och leda till inflyttning, vara en drivkraft för förnyelse. Kulturen kan bli av största vikt som regional utvecklingsfaktor. Dessutom en förstärkt mötesplats i Östersjöområdet. Men påminner samtidigt om kulturens egenvärde och den konstnärliga friheten.
Ett och annat nytänk finns. En särskild kulturlag på nationell nivå, en årlig barnkulturplan (med koppling till Barnkonventionen om barns rättigheter) och resurser till fria teatergrupper. Kulturhus och kulturturism är knappast nytt, men kan vara intressant.

Magert om pengar...
På ett fält är det magert, ekonomi och finansiering. Här är jag besviken, men är luttrad efter att gång på gång på denna sida och annorstädes ha lyft fram behovet av en långsiktig lösning av kulturens finansiering. Sponsring, som flera partier nämner, kan aldrig bli långsiktig.
Kultur är som luft och vatten som alla måste ha. Därför krävs en hållbar finansiering, exempelvis en procentandel av den totala budgeten. Endast ett parti talar om "en stark offentlig finansiering".

... och kvalitet
Det finns ytterligare ett centralt fält som partierna sorgfälligt undviker. Kvalitet. Jag tror nog att alla partier tycker att kulturens kvalitet är viktig, men det är uppenbart svårt att uttrycka, att sätta ord på. Det har väl också riksdebatten visat.
För vad är kvalitet? Hur definieras kvalitet inom kulturen? Om den nu skall definieras.
Vem avgör vad som är kvalitet? Ytterst är det väl du och jag. Det vi tycker om, det som ger oss ett tillskott av trivsel och nya tankebanor i vardagen.
Oljemålningen över soffan i mitt föräldrahem med ett tjäderspel i skogsbrynet skulle knappast klassas som kvalitet, men vi tyckte om den. Det är det som gills.
Trots denna hötorgsstarter blev Halmstadgruppen mitt nästa steg mot ett livsvarigt konstintresse. Impulser äro outgrundliga.

Konkretisera!
Nu önskar jag att partierna tar vara på dessa sina inlägg, utvecklar dem en bit och konkretiserar, som en del i den kommande valrörelsen.
Det kulturpolitiska handlingsprogrammet som togs före sommaren är bra, men något av en kompromiss. Jag utgår från att partierna vill sticka ut och vilja något eget som kan attrahera väljarna. Vad kan det vara? Och vad önskar kulturutövare och medborgare?
Kulturfrågor kan vara nog så brännande om man hittar rätt fokus.