Vägen som inte finns
Varje dag tar jag och många med mig vägen mot stan via Stora Törnekvior. Den är, namnet till trots, en mycket smal väg kantad med djupa diken som sträcker sig mellan Allégatan - över militärens gamla övningsfält - och Trädgårdsgatan i sydöstra Visby. Vägen är Yttre Furulunds livlina västerut.
Foto: Bengan Zettergren
Är vackert
Men när trafiken lugnat ner sig kan Stora Törnekvior faktiskt vara vacker, ja, rent av magisk. Harar skuttar över den, koltrastar småmuttrar i snåren och buskarna är prydda med all slags färgglad skräpplast, som blåst dit från återvinningen.
På kvällen kan man även skåda stjärnhimlen ostört därifrån. Vägen har nämligen ingen belysning, den är nattsvart. I gengäld lyser ibland strålkastarna vid återvinningen så starkt att man bländas, måste kliva av cykeln för att inte hamna i diket.
Det finns icke bilburna som inte vågar använda vägen alls nattetid, den känns farlig. Men riskfylld är den faktiskt dygnet runt. Det är en tidsfråga innan något otäckt inträffar där.
En trafikfara
Varför gör inte kommunen något åt denna uppenbara trafikfara? Förklaringen kommer när jag frågar tekniska förvaltningen. Stora Törnekvior finns egentligen inte alls - den räknas nämligen inte som väg. Den asfaltsträng vi färdas på över de vackra ängarna betecknas helt enkelt som "terräng", sedan militären lämnade walk over. Området är ännu inte detaljplanelagt och vägen finns därför inte.
Men jag tvivlar på att kunskapen om detta hindrar någon från att fortsätta använda den - som väg.
Tekniska förvaltningens syn på Stora Törnekvior blir ännu mer förbryllande när jag får veta att denna vägstump faktiskt är en rest från en av Visbys allra äldsta vägar.
Den väg som var huvudleden österifrån, in mot Söderport. Då var vägen definitivt en väg.
I morgon kommer det därför att kännas nästan lite högtidligt att anträda Stora Törnekvior.
Så jobbar vi med nyheter