Vakares vargtimme

Vargtimmen är den stund om natten då man vaknar och vrider sig av oro och ångest. Då man inte kan somna om. Vakare är Conny Vakare, före detta möbelsnickare som för tjugo år sedan skolade om sig till skådespelare.
- Men som jag säger i föreställningen; jag har inte bytt yrke, bara verktyg.
Pjäsen utgår ifrån honom själv. Den handlar om våndan av att vara skådespelare och försöka få det ekonomiska att gå ihop. Den berättar också om en närstående som drack och om minnen från barndomen.

*
- Det är ett axplock av mina minnen där vi hela tiden testar vad man kan göra på scen. Vi vill att publiken ska känna att de är med om någonting som skapas här och nu. Och vi vill se vad som händer om man tar bort de vanliga teateröverenskommelserna.
Till det yttre börjar föreställningen med att en man befinner sig på en scen.
Han ska tydligen måla ett rum, vilket är ovanligt eftersom det i vanliga fall inte hör till hans yrkesroll. Med sig har han i alla fall en lunchlåda och ett antal termosar. - Som inte bara innehåller kaffe. Drömska episoder flimrar förbi och nattens vargar dyker upp även på dagtid.

*
Alla vet vi hur det är att låta tankarna vandra. Att börja med att tänka på den man talar med för att sedan funderar över middagspajen, över barndomen eller döden. Kärleken.
- I vanliga fall säger man inte vad man tänker, men i den här föreställningen gör personen, jag, det på scenen. Som åskådare vet man aldrig vad som ska hända.
Kanske vet inte inte Conny Vakare själv. För som han säger i föreställningen:
- Jag väntar på svar och jag väntar än.
Frågorna han ställer tycks vara av den typ som oftast ställs i ensamhet, men helt allena är han ändå inte.
I rummet sitter också en ängel och betraktar hans kamp. När hon inte kan tiga sjunger hon. Kanske är det hennes skydd. Conny Vakares karaktärs skydd är av en annan sort.
- Skrattet som finns där hela tiden. Men som bara är ett skydd.