"Matematiska principer 1910-1913" skapades av Bertrand Russell och Alfred North Whitehead.
Radikalen Russells storslagna avsikt var att göra slut på allt falskt djupsinne och alla vilda spekulationer som han tyckte utmärkte den traditionella filosofin. Alla tankefel och allt som inte kunde bevisas skulle brännas bort med hjälp av den matematiska logikens svetslåga.
Ett nytt "idealspråk" kunde skapas och ersätta de gamla naturliga som var fulla med oklarheter. Den "analytiska" filosofin attraherade fackfilosoferna men inte så många fler.
Hur många orkar läsa formler? Och idag lockar andra sätt att tänka systematiskt.
Kyrkan utmanades
Men på 50-talet var de analytiska filosoferna fulla av vetenskapsoptimism. Guru i Uppsala var Ingemar Hedenius som utmanat kyrkan och hela gudstron med sin stridsskrift "Tro och vetande" 1949. Enligt den fanns ingen anledning att hålla för sant att Gud existerade som det hette.
Återknöt till tron
Idag är vetenskapsoptimismen och tron på det moderna på retur. Efter Förintelsen och kommunismens fall bevittnar vi religionens återkomst. "Postmodernismen" har gjort sig bred.
Dunklare filosofer som öppnar för fantasi och känsla gör comeback. Heidegger, död 1976, är den främste.
Tysken Heideggers viktigaste verk var "Sein und Zeit" ("Varat och tiden") 1927. Människan finns i världen och är aktiv i den, tolkar den. Hon har ansvar för sitt enda liv och bör inte kopiera andras. Konsten kan visa oss vägen till det sanna "Varat".
Heidegger söker återknyta till den trons värld som slagits sönder av den moderna vetenskapen. Tyvärr trodde Heidegger en tid på handlingsgemenskap med ett "folk", det vill säga nazismen.
Detta och oerhört mycket mer går att utläsa ur Svante Nordins digra men välskrivna bok som utkommer idag.