Välskrivet om Sverige och Danmark som dödsfiender

Idag är det omöjligt att förstå att Sverige och Danmark en gång var dödsfiender. Att vi till och med var nära att förinta varandra på 1600-talet. Vi som är så lika! Idag är vi absolut inte dödsfiender. Ändå har vi märkvärdigt svårt att följa samma kurs mot omvärlden. Glömt och ändå inte glömt. Historien kan förklara.
Kruxet är att våra kära historiker inte varit bra på det. Med stigande skarpsinne har de utrett vårt svenska 1600-tal men enbart det. De liksom danskar - och gotlänningar! - har varit nationellt insnöade. Det har saknats en historieskrivning som tittar på spelet mellan Danmarks och Sveriges maktägare parallellt. Och så måste stormakterna Hollands, Englands och Frankrikes avgörande inblandning hela tiden med i bilden. Det gäller att inte stirra sig blind på den egna naveln!

*
En tv-journalist - Ingvar Bengtsson - har nu börjat fylla luckan. Det är bara att rekommendera hans nyutkomna - och välskrivna - "Kapet av Skåne". Tidsmässigt startar författaren ungefär vid 1600-talets början för att göra halt någonstans vid slutet av 1660-talet. Kronologisk skärpa är inte hans starka sida. Ibland är det svårt att veta var i tiden han befinner sig.
Som läsaren ser handlar boken om hur Sverige till slut lyckades erövra det rika Skåne - ett "kap". Genom att sätta Skåne i centrum fyller Bengtsson ytterligare en lucka. Vad innebar det för skåningarna att byta nationalitet? En känslig fråga än idag. Och vi kan jämföra. Vi gotlänningar tvingades också göra samma byte vid den tiden.

*
Av gammalt dominerade Danmark. Att behärska bägge sidor av Öresund gav härliga tullinkomster åt danske kungen. Men från 1620-talet började fattiga Sverige dra ifrån militärt. Landet var kanske bäst organiserat i Europa och kungamakten disponerade alla skatteinkomster. Adeln och kyrkan stod bakom kungen. Så gjorde också bönderna även om deras frihet var hotad. Danmark däremot var splittrat.
Landet hade visserligen färgstarka kungar men det var adeln som hade makten - också över krig och fred. Högaristokraterna ville hellre bygga slott än tampas med de besvärliga svenskarna. Krig innebar alltid en maktkoncentration i kungens hand - något de för liv och pina inte ville veta av. Danmark var egentligen en adelsrepublik. Bönderna var svårt underkuvade.
Sveriges yrkesarmé segrade först stort i Tyskland. Siktet blev alltmer inställt på att stycka Danmark. Helst borde hela landet erövras. Den stora armén behövde nytt land att plundra. Genom ett blixtfälttåg genom Jylland (1643) tvingades "arvfienden" på knä. Men då ingrep ovannämnda stormakter. Deras intresse var att spela ut de bägge småstaterna mot varandra, så att de själva kunde behärska den livsviktiga passagen genom Öresund. Svenskarna fick nöja sig med ett mindre byte där bland annat Gotland ingick (Brömsebrofreden 1645).

*
Drygt ett årtionde senare kastade sig den hungriga svenska armén med den våghalsige Karl X Gustav i spetsen över det illa rustade Danmark. Övergången av Stora Bält på sviktande isar chockade danskarna. Dessutom hade den främste aristokraten i Danmark - Ulfeltd - gått över till svenskarna. Han hoppades få styra Skåne!
Skåne och dessutom Bohuslän, Halland och Blekinge (Blekinge missar Bengtsson) införlivades nu varaktigt med Sverige (Roskildefreden 1658). Men Karl Gustav var inte nöjd. Han ville ha hela Danmark. Nästa anfall stoppades dock utanför Köpenhamn. Den svenska armén var förbrukad. Stormakterna dikterade en ny fred som räddade Danmark.

*
Resultat: både Sverige och Danmark var utmattade och ruinerade. Det rika Skåne hade fått tjänstgöra som ständig krigsskådeplats och var förött. Och nya fruktansvärda krig väntade. Vilken lycka att Gotland låg avsides!
Blev skåningarna svenskar? Inte i den här omgången - svenskarnas grymheter hade varit för många. Men regementet var också i Sverige ensidigt inriktat på vad adeln tyckte. De svenska adelsmän som fick gods i den nya provinsen skulle komma att bli ett slags brohuvud för svenskheten, enligt Bengtsson.
Jag ser med spänning fram mot nästa bok av denne ambitiöse författare. Att få en skildring utifrån skånsk synvinkel av den påstådda försvenkningsprocessen under nästa period från 1680 och framåt.