Vandra som Carl von Linné

Örter fascinerar och intresserar många, ofta tack vare sin ibland förvånande skönhet och sina medicinska egenskaper. De är naturmedicinens stomme och än i dag har närmare 40 procent medicinerna sina rötter i växtriket. Med det, och ett stort intresse för 1700-talet och Carl von Linné, tar författaren, reseledaren och biologen Staffan Söderlund avstamp i sin senaste bok.
Han har bokstavligt talat rest Sverige runt i Linnés fotspår. Inledningsvis tas läsaren till Lövstabruk och herrgårdens anrika trädgård och orangeri. Där har flera generationer de Geer samlat växter, botanisk litteratur och växtplanscher sedan tidigt 1700-tal. Linné har själv vandrat, bläddrat och diskuterat sina teser där åtskilliga gånger.

Sexualsystemet publicerades första gången i Systema Naturae (Naturens system) 1735 och mötte blandade reaktioner bland Europas botaniker.
På grund av sitt frispråkiga ordvalväxternas utformning beskrevs med nästan mänskligt sexuella termerkritiserades han för hädelse och ogudaktighet. "Vem hade trott att blåklockor, liljor och lökar kunde ägna sig åt sådan omoral?", skrev botanikprofessorn Siegesbeck i S:t Petersburg. För det fick han namnge ett klibbigt och tråkigt ogräs, Siegesbeckia orientalis.
Sex år senare påbörjade Linné sin botaniska resa till Öland och Gotland, vilket bland annat gett avtryck i hans Flora Svecia (Svensk flora), som publicerades år 1745.

Många av växterna är kända både till form och funktion, medan andra för en mer dold tillvaro.
Om det skira brudbrödet (Filipendula vulgaris) berättas att ett avkok lindrar feber och huvudvärk. Rötterna till det ståtliga hundkäxet (Anthriscus sylvestris) kan stuvas och bladen från klibbalen (Alnus glutinosa) har sårsammandragande egenskaper.
Och vem kunde tänka sig att tibasten (Daphne mezereum) förr användes som skönhetsmedel, genom att "gnida ansiktet med bärsaften, eller tvätta det med vatten hvari barken länge legat; det ger åt magra och bleka eller fylligt och friskt utseende." Giftet mezerin fick nämligen ansiktet att svullna och bli rödaktigt...
Ett antal orkidéer dyker också upp, bland annat guckuskon (Cypripedium calceolus) och dess sinnrika pollineringsteknik.

Kapitlen är indelade efter huvudsakliga växtplatser, runt gården, i hagen, parken, orangeriet och på ängen, myren och havsstranden. Boken kan därför mycket väl utgöra just vad titeln inbjuder till: ett kunnigt och inspirerande sällskap på blomstervandringar, på Gotland såväl som runtom i övriga Sverige.
Blomstervandringar i Linnés sällskap
av Staffan Söderlund
Förlag: Carlssons