Somliga rader

Eller rättare sagt – själva utgångspunkten är att vi människor är varandras fiender som ständigt krigar mot varandra. Och det är jättebra! Eller…hur det med den saken? 

Jag har just avslutat en längre artikel i en juridisk tidskrift om avtalsfrihet och begränsningar av den. Det är två bra saker, dvs avtalsfrihet är bra och begränsningar av den är också bra. Men så tycker inte alla. Såväl gammal- som nyliberala ikoner (Hobbes resp. Nozick) menar på fullt allvar t ex att avtal tillkomna under dödshot ska vara giltiga. Den hotade har ju ett val, han eller hon kan ju vägra att skriva på och välja sin egen död. Den som skriver på har ju gjort ett eget fritt val. Det ska man så klart stå för! Varför ska samhället lägga sig i denna avtalsfrihet? Det är nyliberal valfrihet i ett nötskal!   

I ekonomiska såväl som juridiska sammanhang hyllas valfriheten. Resonemangen bygger då på två fundamentala utgångspunkter. Det är 1) alla människor är alltid fullt informerade om vilka alternativ som finns och 2) alla människor agerar alltid rationellt (i syfte att tillgodose egenintresset).  Det är lätt att inse att ingen av dessa utgångspunkter har någon förankring i verkligheten. De bygger på en verklighetsfrånvänd utopi; fundamenten är byggda på lösan sand, höll jag på att säga. Men det är ju värre än så. Det är inte underligt att det krackelerar runt om i världen. Att vi alla alltid är lika välinformerade förstår ju vem som helst på momangen att det är utopiskt. Och den liberala traditionens förkärlek för att sätta vinningslystnad i samband med rationalitet och att koppla ihop icke-ekonomiska drivkrafter med irrationalitet är en häpnadsväckande brist på insikt om hur vi människor fungerar och vad vi tror på, hoppas på och vad vi innerst inne vill med våra egna och andras liv.

Orden tar lätt makten över tanken. Det gäller i allra högsta grad ”frihet” och ”valfrihet”. Det låter så bra. Det är så lätt att sälja politiska paket med dessa etiketter. Men när man öppnar paketen är det inte lika underbart. Endera är det tomt. Det fanns bara en etikett, inget innehåll. Annars innehåller det bara en massa skit; något man köpt dyrt men som man inte har någon användning för i det dagliga livet eller annars inte håller att användas i verkligheten. 

Är det inte dags för oss fiender att bli vänner i stället?