’’Var är tax free-butiken?’’

"Då är vi förtöjda om cirka tio minuter..." Signalen som föregår utropet är överraskande men ack så välkommen. Äntligen! Att få använda sina stela ben igen och vandra ut på stadig mark kan vara det bästa som finns efter drygt tre timmar på en båt.
Rösten vid utropet tillhör intendent Carin Hammerin. Hon har under 22 år sett miljoner passagerare gå av och på färjorna.
- Jag tycker om mitt jobb, det bästa är allt folk i rörelse, säger hon.
Och så gillar hon kollegerna, förstås. Bredvid henne vid informationsdisken står Johan och Kicki. Tillsammans är de tre rustade och redo för de nästan tusen passagerare som snabbt har börjat fylla färjan.
Efter platsuppgraderingar, inköp av sjösjuketabletter och frågor om var man kan röka rullar det igång. Det ständiga sökandet efter något tidsfördriv.
...och så var det läxorna
Snabbt framme vid informationsdisken är sjuårige Elias med mamma Helena och lillebror Love, tre månader.
- Vi brukar hyra dvd-spelare och film, det är bra. Vi ska passa på att göra läxorna också, eller hur Elias?
Efter lång betänketid faller valet på "Upp", en ny barnfilm som Elias velat se.
- Barnen orkar inte alltid se klart en hel film, men om de somnar så är det ju bara ännu bättre, menar Helena.
En halvtimme har gått sedan vi lämnade hamn och det är dags för nästa utrop.
- Vi påminner om bion tio minuter innan den ska gå. Än så länge har vi bara sålt två biljetter så det behövs, särskilt i dag, säger intendent Carin.
Innan Kicki ens hunnit fatta mikrofonen är Lisen Kebbe och Eva Leijon framme hos Carin vid disken. Med varsin hundralapp i näven vet de vad de vill ha: "Bio!".
Skeppsbion hade premiär så sent som i mitten av mars i år. Biograf på Gotlandsbåtarna har funnits förr, men då på helt andra fartyg som inte trafikerat linjen på flera år. Med sina blott 24 stolar är bion liten, men mysig och den ger besökaren en äkta biokänsla.
Jag återvänder till min plats, en vilstol i fartygets främre del, i den så kallade förliga salongen. Vill man inte sitta inne i en mörk biosalong eller hyra en dvd-spelare så är filmen som visas i "förliga" ett alternativ.
Intendent Carin har tidigare berättat för mig att man strävar efter "tysta båtar". På bildskärmarna i restaurangtorget och aktersalongen visas bara säkerhetsfilmen och ett ljudlöst bildspel. Inga tv-program, inte ens OS-finalen i hockey eller en match i fotbolls-VM, kan ändra på den principen. Dels är det ljudnivån och dels finns problematiken kring vilken kanal som ska vara på.
Gapflabb och hundskall
Helt tyst blir det inte på båten med allt folk som är i rörelse. Men här, vid min plats i "förliga" är det tystast, menar Carin. Jag slår mig ner vid min fönsterplats i höger sida, ursäkta, styrbord sida, av båten. Det dröjer inte länge förrän den utlovade tystnaden bryts. Två rader fram bland stolsryggarna hör jag ett fantastiskt gapflabb. Och ett till. Jaha, "Heartbreak Hotel", tänker jag när jag tittat upp på en av alla bildskärmarna. Tystnaden bryts igen. Ett kraftigt hundskall följt av ytterligare ett. Klagan från hundägare, ilskna på sina ofrivilligt hopfösta jyckar.
Djurägare får sitta i en avskild del av förliga salongen. Enda skillnaden är större utrymme mellan stolarna och nytt är att sätena är droppsäkra.
- Jag trodde att jag skulle bli svettig men det verkar okej! skrattar den vane färjeresenären Eva Jalding, samtidigt som hon stryker med handen mot den roströda, vattensäkra sitsen.
Eva berättar att barn ofta kommer fram när hon och welsh springer spanieln Iris är ute och åker båt.
- De kan gå här förbi flera gånger innan de vågar sig fram och fråga om de får klappa. Och de får gärna hälsa! Men det är klart, alla hundar är inte lika barnvänliga som Iris, säger Eva stolt.
Maten vanligaste nöjet
På betryggande avstånd beundrar lilla Vilgot och Hedda djuren i salongen. De har siktet inställt på lugna Iris som mest bara ligger snällt på golvet. Trots att mamma Helene och pappa Magnus är med så får det räcka med att titta, den här gången. Familjen åker då och då med färjan och när de inte kollar hundar i djursalongen så går de "mest runt".
- Det blir så när man har små barn, säger Magnus.
Promenader och film i all ära, men sjön suger och inte minst på Gotlandsbåten. Här tycks det vanligaste nöjet vara att äta. På min väg till restaurangen, genom sittgrupper och förbi brickställ, dyker jag på Tommy och Ove som sitter och äter vid ett bord.
- Vi har lyxat till det med Gourmetburgare, förklarar en av dem. Men igår blev det spättan.
De två Norrköpingsborna har varit på gotländsk kortvisit för att hämta hem Tommys motorcykel. Äta tycks vara deras recept att få tiden att gå.
Men de lyckas i alla fall inspirera mig i mitt matval. Inget fel på en klassisk räksmörgås eller tekaka med ost, men färjans Gourmetburgare var väl värd båtresan.
Resan går mot sitt slut och det är dags för Johan Lyth i informationen att släcka ner Skeppsbion. Först ska såklart den fyrhövdade publikskaran släppas ut ur sitt mörklagda tillhåll.
- Jättebra film! Utbrister två glada damer, när jag möter dem vid Skeppsbions utgång.
- Och en väldigt fin bio. Vi satt allra längst fram men hörde och såg perfekt, säger Lisen Kebbe.
Vårens största nyhet är utan tvekan den nya biografen.
- Den kommer att bli populär - för populär, säger Johan Lyth när han släcker ned Skeppsbion för den här turen.
Bion är liten och med tanke på det stora antalet resenärer på sommaren tror han att det är rusning till biljetterna som gäller för den som vill säkra en plats i biomörkret.
- Det finns ju faktiskt inte så mycket att göra på den här båten. Resan går snabbt och det är ingen Finlandsbåt, det är färjan till Gotland, säger Johan.
Det handlar om att förbereda sig
Kanske är det Johans realistiska resonemang vi får köpa. Och vara nöjda med det som ändå finns. För visst finns det en hel del att döda tre timmar och en kvart med. Det handlar bara om att förbereda sig och ha saker att sysselsätta sig med. Och kanske att veta vart man är på väg. En av de vanligaste frågorna Johan får av turister på sommaren är: "Var ligger tax free?".
- När jag berättar att det varken finns eller har funnits en sådan blir de jätteförvånade. Då måste jag upplysa dem om att Gotland ligger i Sverige.