Var rädd om din egen goda jul
Vad finns bakom fasaderna? Den glada julen? Den sorgsna julen? Den omtänksamma julen?
Frågan är vad som finns där, där, där.
Där bakom fasaderna,
längs de långa raderna,
uti svenska hjärtan.
EN ENKEL travestering på en av de många julvisorna som flödar genom det blinkande decembermörkret.
Vad finns bakom fasaderna? Den glada julen. Den sorgsna julen. Den mätta julen. Den hemlösa julen. Den ensamma julen. Den tindrande julen. Den besvikna julen. Den lyckliga julen. Den omtänksamma julen. Den kulturella julen. Minnesjulen.
KANSKE är det Julen som kultur som präglar oss och som sätter en sorts standard. Och så "minnesjulen", med barndomsminnen, verkliga eller drömda. Minnen från berättelser och sagor, Jenny Nyströms julkort, plus en blandning av "Fanny och Alexander" och Emils Katthult. Jularna då det alltid var snö och kallt. Slädfärden till julottan, som alla har gjort åtminstone i drömmen och i fantasin.
Kanske är det hemligheten med julen. Att den är verklig bara i drömmen och i fantasin. Därmed kan vi nöja oss med att den blir som den blir hos oss. Med en liten bit av drömmen och en större bit av något annat. Bara vi slapp tidningarnas julbilagor med hundratals hysteriska julmystips eller 28 recept på inlagd sill.
I stället få sjunka in i de många julvisorna, uppleva Lucia på dagis och i Domkyrkan, få lyfta med O helga natt och slumra till Stilla natt. Likt Maria gömma allt detta i våra hjärtan.
POETER har genom alla tider excellerat i julpoesi, för stunden eller mer varaktigt. Det började kanske med Viktor Rydbergs "Tomten", där snön lyser vit på taken.
Den lantliga miljön finns också hos Karlfeldt (Stjärnbloss brinna högt över taken/ på djurens fållor och människans hus). Gabriel Jönsson koncentrerar julen i följande fyra rader:
Nu när stjärnan börjar blinka
borta över Betlehem
riktas sinnet mest mot skinka,
svinets ljuva jättelem.
Julens heliga budskap och mat. Men i år har det traditionstyngda svinet och julegrisen fått sig en törn med usla svingårdar och en härjande svininfluensa. Komma och störa julen så här!
PÅ NÄRMARE håll finns poesi som rycker tag och ruskar om i julen. Poeten från stationshuset i Buttle, Sonja Åkesson.
Tidigt skriver hon i Julminne om fromsinta lokdjur med tindrande svansar som stånkar in på stationen och släpper av främmande med pudervippor och glanspapperspaket. Tio år senare en uppgiven minneslapp i "Julräkning": "Prinskorv, Prinsesskorv, Lungkorv, Kalaskorv, Mormors mumskorv... Tofflor till Karl-Kristian, Tofflor till Karl-Emil, Tofflor till Karl-Olof, Tofflor till Karl, Någonting till tant L., Någonting till Hasse ..."
Några år senare suckar hon över att förr i tiden var alla jular så gammaldags, med facklor, slädar, ljus och orgelbrus. Att då, förr i tiden, "fick fattiga sin skärv och ingen otäck världsnöd fanns och inga omöjliga idéer om jämlikhet".
Julen ställer sina krav, har sina förväntningar, då som nu. Man får försöka ta det påtvingade med en klackspark.
SÅ KOMMER det till slut: "Finns det några snälla barn?". Snällhetens högtid, det skall julen vara.
Tack Stefan Einhorn för att du gett oss en hård julklapp med mjukt innehåll, boken "Konsten att vara snäll".
Tänk, nu är det tillåtet att vara snäll. Inte ett dugg mesigt. Vi har istället mycket att vinna på att vara snälla och att göra goda gärningar. Att livet är så vist inrättat att människan hjälper sig själv när hon hjälper en annan.
Var och en sin egen Karl-Bertil Jonsson, således. Innerst inne längtar vi nog alla till denna medmänskliga protest mot julkommersen.
Ta nu på den magiska tomteluvan och gör din egen Jul.
En God Jul i din egen andliga vrå.
Så jobbar vi med nyheter