Var Silvias pappa rädd eller glad?
Rut sa att det var säkert inte så illa. Men då hade hon inte sett vad som dolde sig bakom den relativt prydliga badkarsfronten.
Allmän städhysteri brukar råda i månaden maj. Har nu fått pluspoäng hos husets cykelägare sedan jag frivilligt infunnit mig till förrådsstädning. Cyklar stod packade som sardiner i tjocka lager av damm.
Efter sopning och ett antal vattenspannar såg det hela motionsinbjudande ut. Och givetvis tog vi som varit duktiga de bästa platserna längst fram för våra cyklar. Så länge det varar. Tids nog hamnar de längst bak oåtkomliga.
Vårstädning i kvadrat är att flytta. Flera i min närmaste omgivning har flyttat något som också inneburit orgier i heminredning.
Och då handlar det inte om en liten kudde här och där utan om totalrenovering av badrum och kök. Samt uppsättning av kakelugn. Alltsammans väldigt stimulerande för den som inte behöver betala kalaset.
Dock bestämde jag mig för en smärre makeup i det egna hemmet, förutom städningen alltså. Det skulle bli en ny soffkudde.
Styrde kosan mot stans stora varuhustempel från början av förra seklet. Där finns en avdelning för det klassiska hemmet, kunde passa bra.
Medtog ett var från en soffkudde som den nya skulle matcha i färg. Som jag stod där och rotade bland kuddarna hördes en mansröst bakom axeln.
- HUR SER DIN SÄNG UT?
Hade på tungan att "det angår dig inte" när jag förstod att expediten förutsatte att kunden var ute efter en dekorativ kudde att slänga ovanpå sängöverkastet.
Resultatet av gemensamma estetiska överväganden blev en gräsgrön i sammet, hur lämplig som helst för årstiden.
Det festliga med storstan är att man kan stöta på kändisar. På hemväg från köptemplet mötte jag hovreportern Ebba von Sydow på Norrmalmstorg. Ville gärna fråga varför hon sitter i radion och förnekar sitt adelskap. Men eftersom en teveinspelning uppenbarligen pågick så bedömde jag att tillfället var olägligt.
Det är mycket kungliga program just nu i teve. En serie handlar om familjen Bernadotte.
Drottning Silvia har fått stå till svars för sin pappas medlemskap i nazistpartiet. Dock blev man inte klokare på hennes motsägelsefulla förklaringar.
Å ena sidan: "Man måste kanske uppleva det själv, när det sitter i nacken... alltså rädsla och så vidare."
Å andra sidan: "...den där glädjen av att fosterlandet plötsligt kommer tillbaka igen. Det gjorde ju då att min far... stödde ju Tyskland. Och då blev han medlem i partiet. Men han var inte politiskt aktiv."
VAR PAPPA SOMMERLATH RÄDD ELLER VAR HAN GLAD?
Det frågar sig den förundrade åskådaren.
För att återknyta till ämnet vårstädning. Frisörbesök kan ingå. Själv slits jag mellan aversionen mot att vara stripig och att avhjälpa problemet med just ett besök hos frisören.
Det är detta att behöva konfrontera sig i den stora spegeln som inger olustkänslor.
Jag vill helt enkelt inte betrakta mig själv i åskådarens ögon. Häng för, tack!
Så jobbar vi med nyheter