Värdig 20 års-present till Konstmuseets publik!
När det på lördag eftermiddag dukas upp till det nu 20-åriga Konstmuseets jubileumsfestligheter hamnar festdeltagarna också mitt i två jubileumsvernissager.
Foto:
Pye Engströms "Retrospektiv" börjar redan på gården där fyra av hennes större stenskulpturer möter publiken och blir det fint väder under lördagens festligheterna kommer även tonsättaren Marcus Wrange att spela på de klangstenar Pye en gång skapade för "Avbrott - six interludes, five acts" i Hide kulturbrott 2005 där olika konstformer möttes.
Pye Engström, i dagarna 80 år fyllda, är bildhuggare och skulptör. För 60 år sedan började hon studierna vid Konstakademierna i Köpenhamn och Stockholm och på Konstmuseets gård och undervåning visar hon nu en bred retrospektiv över sitt konstnärskap under drygt 50 år.
Maria Liljas utställning visas en trappa upp. "Över jord" är en experimenterande och collageartad blandning av material och innehåll. Flygplatser, människor och blommor har hon målat samman till en ny helhet med flera olika element, material och innehåll.
De båda utställningarna kommer sedan att visas över hela sommaren, till och med den 7 september.
*
Pye Engströms offentliga utsmyckningar och skulpturer har även vi gotlänningar haft runt omkring oss i mer än 50 år. Palmemonumentet i granit "Utsträckta händer" i Almedalen är kanske det mest kända, men redan 1957 fanns hennes skulpturer på Länsbiblioteket i Visby. I polishuset i Visby står hennes kalkstensskulptur "Vad vet datan om människor", hon finns på lasarettet och andra institutioner och inte minst med sina två monumentala verk "Grottan" och "Gaia" som på 2000-talet glatt besökarna på Roma kungsgård. De sistnämnda naturligtvis utlånade och placerade på Konstmuseets gård under utställningen.
Den fina och påkostade katalogen till "Retrospektiv" tar upp ytterligare ett 60-tal offentliga arbeten att beskåda runt om i landet. Konstmuseets intendent Angelica Blomhage har i katalogen skrivit ett förord om ett besök hemma hos Pye i Fardume, platsen där hon under bar himmel skapat sina skulpturer, den tyngsta över 26 ton.
Även maken Clas Engström skriver om Rutes sista stenhuggare, hur släggorna tystnat i stenbrotten men att Pyes mejsel fortfarande hörs över nejden. Artikeln är daterad 1972, och fortfarande hörs hennes mejsel tre timmar om dagen, mer än så orkar hon inte, 80 år fyllda den 8 juni.
Ytterligare två essäer finns i katalogen, signerade professorn och konstvetaren Bo Grandien och poeten K Sivert Lindberg.
*
"Retrospektiv" ger en bra bild av Pye som skulptör och bildhuggare - både småskaligt och storskaligt. Här kan man se hennes runda och förenklade former där stenen som först fått sin form av inlandsisen sedan utvecklats varsamt under konstnärens handlag. Och denna slutna form har blivit en del av Pye Engströms signum.
Med humor och skärpa har hon också deltagit i den samhälleliga debatten och hon har oftast haft en politiskt innebörd i det hon gjort. Med sin konst har hon kommenterat samtiden, det har exempelvis handlat om överbefolkningsproblematiken under sextiotalet, eller kapitalismen och imperialismen från sjuttiotalet och framåt.
En serie små bronsskulpturer som ansågs vågade på sextiotalet "Lek för vuxna" finns med på utställningen. De fanns med i experimentet "Multikonst" på tv och visar hur en manlig och en kvinnlig form passar in i varandra, senare utvecklade hon formerna så att även barnet inneslöts mellan kropparna. Alva Myrdal köpte ett exemplar som hon skänkte till Indira Gandhi.
Under en sjukdomsperiod under åttiotalet blev stenhuggandet för tung för Pye och från den här tiden finns en del träskulpturer med på utställningen, bland annat "Ikaros" som stått på Fornsalen.
Ett sextiotal olika skulpturer visas tillsammans med en stor mängd skisser, träsnitt, blyertsteckning och akvareller. Många av teckningarna har tillkommit under resor, bland annat till Indien 1985 och USA 1993.
*
Maria Lilja arbetar mera experimentartat när hon kombinerar mötet mellan material, form och innehåll. I utställningen presenterar hon ett större urval ur sin produktion gjord de senaste fem åren. På utställningen "Över jord" möts vi först av den näst sista målningen i serie "Flygplatser" som står i kontrast till "Nässelrosen", en ros där blombladen består av fjärilsvingar, vingar från en nässelfjäril.
Precis som i "målningarna", de stora monumentala bilderna, har hon samlat en rad olika material för att skapa en helt ny bild. Scannade bilder på linneduk som satts samman med avlagda tyger och sedan bemålats. Resultatet blir en fantastisk kombination av dels materialet men också innehåll.
Kontrastverkan går i linje med materialet, det anonyma mot det offentliga, det naturliga mot det konstruerade och där verklighetsaspekten sätts på prov. Likaså är hennes motivvärld en sammanblandning av uttryck med kontrasterande kombinationer av motiv där prunkande natur och dekorativa mönster möter avskalade miljöer, som exempelvis start- och landningsplattan på en flygplats.
Flygplatsen står för en manlig värld där regler och logik är viktiga komponenter och där flygplanen står för det individuella, det mänskliga. Blommorna som smyger sig in i bilderna står för det kvinnliga och hon leker med betraktarens föreställningar om de samhälleliga sammanhangen.
Illusionen är ständigt återkommande i hennes målningar och det visas också i den animerade filmen "Hon sa, blommorna II" där den kvinnliga blomman står som motvikt till de mera manliga tv-spelen där krig och fysiskt våld är återkommande komponenter. En karate-film som blev en blom-film, alltså.
Filmen spelades in i Visby i den Motion Capture-studio som byggdes i Visby hamn och blev ett verktyg inte bara för spelutveckling utan också för konstnärer.
Kärnan i Maria Liljas utställning "Över jord" handlar om förflyttningar och förskjutningar av perspektiv och skeenden. Den är mycket intressant och tillsammans med Pye Engström en värdig 20-årspresent till konstpubliken på Konstmuseet.
Så jobbar vi med nyheter