"Vårdikt"
Och mjukt på ditt försynta sätt, du ber få föreslå:
"Nu tar jag över, nu är tur på vardan´ få fason,
Förvisso blir kung Bore sur, men han får ta pension!
Vem talar då så kloka ord, vem kommit på besök`,
Jo våren själv, och frusen jord, välkomnar nytt försök,
att nu som förr, på nytt igen, det kalla tina opp,
och sol och värme, snart min vän, ger frusna hjärtan hopp!
Det hörs en ton, förväntansfull, på vårens första dag,
Från ängens gräs, från åkerns mull syns tecknen slag i slag,
Snart lärkans drill, och björkens blad, bekräftar nu till slut,
Vi fått vår lön för mödan vi, som vintern härdat ut!
Så jobbar vi med nyheter