Varför vi sitter fast i krig och katastrofer
Mängder av krig och katastrofer utan slut - det är läget idag. New Orleans blev inte återställt och fiskarebefolkningen i Sydostasien fick inte tillbaka sina stränder efter tsunamin. Inget hopp om fred finns för Irak, Afghanistan eller Palestina.
Foto:
Naomi Klein som skrev "No Logo" har hittat en sådan. Om denna handlar hennes nya tegelsten "Chockdoktrinen. Katastrofkapitalismens genombrott".
*
"Chockdoktrinens" fader var ekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman. Hos oss är han enbart känd som den fria marknadens ideolog vars lov ständigt predikas av exempelvis Dagens Nyheter. Klein tar fram den dolda krigiska sidan hos honom, just läran om chockdoktrinen.
Milton Friedman var ekonomiprofessor vid Chicagouniversitetet och attraherade mängder av lärjungar. Enligt honom ligger nyckeln till framsteg i en nära nog totalt fri marknad. Inte bara alla former av statlig kontroll och statligt ägande ska bort. Nästan hela den offentliga sektorn borde skrotas. Liksom fackföreningar och kooperativ. Låt "entreprenörerna" ta över allt! Vinstmotivet måste styra.
Men: Folk i allmänhet tror inte på detta. Därför - lärde Friedman - måste marknadsliberaliseringen tvingas på folk genom chockterapi. Ungefär som elchocker inom psykiatrin. Det gällde bara att vänta på rätt tillfälle. Då skulle behandlingen sättas in med största möjliga hänsynslöshet.
Första tillfället kom 1974. Salvador Allendes folkfrontsregering hade valts i Chile på ett socialistiskt välfärdsprogram. Militären med Pinochet i spetsen dödade honom och hans närmaste anhängare. Kuppen understöddes verksamt av USA (redan då expert på tortyr). Genast far den bålde professorn dit och förespråkar ett omedelbart och stenhårt kapitalistiskt program. Det gällde att slå till medan människorna ännu var i ett chocktillstånd. Tillfället var inne.
*
Men hur få fäste i den utvecklade västliga världen? Ännu trodde världens ekonomer och finansministrar på Keynes? form av kapitalism som tyglades av en stor offentlig sektor och en målmedveten statlig konjunkturpolitik. Ett litet krig - Falklandskriget 1982 - blev tillfället.
I ett slag blev den impopulära högerpolitikern Margret Thatcher en firad krigshjälte eftersom hon återerövrade dessa värdelösa öar från Argentina. Världens äldsta fackföreningsrörelse snöptes omgående medan krigshysterin ännu höll britterna på mattan. Vägen låg öppen för entreprenörerna. Och för ett globalt segertåg för Milton Friedman och hans många fanatiska lärjungar.
Världsbanken och Internationella Valutafonden fylldes av unga ekonomer som lånade ut pengar till världens fattiga länder bara om dessa gjorde sina fattiga ännu fattigare med järnhårda stabiliseringsprogram.
Sovjetunionens fall var förstås ett gyllene tillfälle. Gorbatjov nekades lån eftersom han ville skapa en socialdemokratisk välfärdsstat. Detta jämnade vägen för den brutale Jeltsin som sköt sönder parlamentet med kanoner. Statens enorma tillgångar praktiskt taget skänktes bort till några få "oligarker" - rövare vore en bättre beteckning. Västvärlden applåderade eftersom principen ansågs riktig. Att miljoner ryssar offrades - tja. Att demokratin kvävdes - tja.
Kina däremot tar inte diktat från chockterapeuterna. Ledningen där genomför programmet på egen hand med bevarad nationell kontroll. Men Milton Friedman var också där och gav gamle Deng råd om hur man skulle få fart på kapitalismen! Kort därefter slog Deng till på Himmelska Fridens torg (1989). Diktatur och terror - är det nödvändigt så ...
*
93 år gammal såg Milton ett annat gyllene tillfälle till "skapande förstörelse" som det heter. När orkanen Katrina förstörde New Orleans föreslog oraklet att stan skulle återuppbyggas helt av privata entreprenörer. Så skedde med påföljd att de fattiga inte kunnat komma tillbaka.
Naturligtvis blev elfte september chockernas chock. Hela gänget kring Bush var fanatiska anhängare av Milton Friedman: Rumsfeld, Cheny, Wolfowitz och så vidare. Krigen i Afghanistan och Irak skulle utplåna de terrorister som utplånade World Trade Center. Vi vet hur det gick med den saken. Det vi inte vill veta är de sanna motiven.
Militära trupper lika väl som återuppbyggnad efter krig kan privatiseras! Förstörelsen av Irak efter kapitulationen var inget misstag utan planenlig. Sen skulle ett nytt Irak byggas upp. Uppdragen gavs bara till amerikanska företag, helst regeringsledamöternas egna.
Förstörelsen lyckades som bekant men inte uppbyggnaden. Irak kan sannolikt inte komma tillbaka. Men de amerikanska - och israeliska - krigs- och bevakningsföretagen har blivit stormrika. Hur skulle de kunna låta bli att vänta på nya krig?
Vi har alltså släppt fram en lära som bygger på krig och katastrofer. Den som vill säga emot får komma med konkreta bevis. Naomi Klein styrker sina teser på varje punkt.
Så jobbar vi med nyheter