"Varje påstående om värdet av kultur bör betraktas som en partsinlaga"
Kulturlivets politiker och byråkrater utgår, så gott som alltid, från att kultur är något gott för alla. Men vad är då kultur bra för? Det låter som en idiotisk fråga. Lika idiotisk som att fråga om vad barnomsorg och äldrevård är bra för.
För mig är frågan, om vad kultur är bra för, en i högsta grad nyttig fråga - i en tid när nästan allting kan bli kultur. Faktum är att det enda värdeomdöme som tycks gälla för kultur numera är att någon inom kulturlivet säger att något är kultur - och då är det kultur.
Kulturlivet blir på det sättet i högsta grad komplicerat. Det handlar om många olika utövares krav på att få presentera just sin konstart. Det blir också konflikter mellan vad som är kultur i traditionell mening, och vad som är nyskapande och samtida och hur det ska värderas.
*
Kulturarbetare och kulturintressenter på Gotland upplever nu att kulturen behandlas som ett styvbarn i en familj där vissa ges all uppmärksamhet och gynnas medan andra blir helt utan.
Kulturarbetarna har alltid kritiserat fördelningen av kulturella anslag från politiker och byråkrater. Den maktstruktur som fördelar resurser till kulturlivet kritiseras också för att den innehåller vänkretsar som skapar klyftor mellan dem som får resurser och inte får.
De här påstådda politiska och byråkratiska vänkretsarna inom statliga och kommunala bidragsgivare anses tillhöra den segaste maktstrukturen inom kulturlivet. I de påstådda vänkretsarna finns också alla utbildade så kallade kulturpedagoger. De springer ut och in mellan olika positioner och påstås enbart var till för att försvara den maktstruktur som föder dem.
*
Det som orsakar oreda i en debatt om kulturens värde och framtid är oftast att ett fåtal, i en inre krets, ställt till det för sig i en sak som de inte förstår fullt ut. I den aktuella debatten, om kulturens framtid på Gotland, förefaller det som om att de kulturella aktiviteternas värde och nytta är ovidkommande. Det låter näst intill orimligt. Är felet, som vanligt, att det hela ligger i händerna på en alldeles för liten grupp med sammanflätade särintressen?
Hur ska vi då betrakta den stora frågan om kulturens framtid på Gotland? Mitt förslag är att varje påstående om värdet av kultur bör betraktas som en partsinlaga - och varje kulturbyråkrat och skönande som säger att han värnar om "kulturens framtid", eller sådant som "samtidskonst", eller "kulturell mångfald", eller till och med "Bergmancenter på Fårö", eller något liknande diffust - bör bemötas med skepsis i avvaktan på tydligare substans.
Så jobbar vi med nyheter