Varm stämning på Jazzklubben
Jazzklubben på Munkkällaren har dragit igång för hösten.
Gertrud Jakobsson sjöng.
Foto: Bengan Zettergren
Gunnar Eriksson är den person som spridit Gullins musik i vida körcirklar och samtidigt skapat en kulturell bild av Gotland långt utanför landets gränser. Och med det han sedan presterade från scenen är han självklar som en i det lilla gäng som fått ta emot Gullin-priset.
Tillsammans med prischecken på 10000 kronor fick elfte Gullinstipendiaten också en varm kram av Marianne Samuelsson och massor av applåder från ett varmt, fullsatt och härligt trångt Munken.
*
Gunnar Eriksson spred en varm stämning kring sig och hans presentation av sig själv och sin musik var uppiggande. När han berättade om sitt första möte med Gullins musik, året var 1954 och han hade uppsökt en barberare i Bengtsfors och frisören kommenterade radions smäktande bakgrundsmusik - "det där var saxofonisten Lars Gullin".
-Då hade jag inte ens tänkt tanken att jag skulle komma till Gotland mer än 50 år senare och inkassera 10000 kronor tack vare honom.
Gunnar Eriksson tog ett fast grepp om sin melodica och sångarna på scenen där Allmänna Sången varvade med Visby Jazztrio och Gertrud Jakobsson. "Dyningar", "I hope it´s spring for you", "Decent eyes", "I´ve seen", "Fine together" och avslutningsvis "Bossa på tå(b)" som blev kvällens höjdpunkt när Bernt Eklund gjorde en Gudrun på triangel och Gunnar Eriksson med improvisatoriska ådra lade över mer och mer av musiken på den allsångssjungande publiken som också fick göra själva finalen. Då hade låten bytt namn till "Sov på min arm".
Det kändes härligt, kaotiskt under delar av konserten och missar i sånginsatserna kan antagligen skyllas på miserabel medhörning. Carl Orrjes piano och kompet med Nils Ossman och Markus Gruvstedt svängde mer ju kvällen led mot sitt slut, med extranumret "Kärlekens ögon" - en av två Gullintonsättning till svenska texter. Den andra, berättade Gunnar Eriksson, är en tonsättning av Vreeswijks lätt ekivoka dikt "I min smala säng".
*
Körfolket är ett tålmodigt släkte enligt Eriksson. De dör senare men kostar ändå samhället mindre i mediciner och ekonomiska resurser. Kanske han har rätt, men hur det är med storbandsmusiker fick vi inget svar på.
Visby Storband inledde nämligen jazzklubbskvällen tillsammans med Gertrud Jakobsson på ett förtjänstfullt sätt. Då sjöng Gertrud bland annat Gullins "I fall in love too easily" och "How sensitive".
Det här samspelta storbandet med sina skickliga instrumentalister, kanske ett av landets allra bästa, behandlas ofta sparsamt av både oss kritiker och kanske även publiken. Bandet uppfyller ju oftast alla högt ställda förväntningar - "en dag på jobbet" helt enkelt.
I första setets avslutningspotpurri med en handfull gullinlåtar visar de upp hela sitt register. När "Dannys dream" tonar ut var det egentligen den start på andra halvan av kvällen som storbandsälskare skulle velat haft.
Så jobbar vi med nyheter